Bevis på dålig kondition

Frustration på hög nivå! Hade en sån dag på jobb att det kändes som att det jag gjorde inte räckte till. Jag var inte så bra som jag vet att jag är. För att skaka av mig den dåliga känslan stack jag ut och sprang så fort jag kom hem. Ja sprang! Ingen powerwalk här längre. Sprang två kilometer på tio minuter och sen hade jag så ont i bröstet att jag knappt kunde andas in. Pinsamt dåligt, men det är bättre än inget. Och någonstans måste jag ju börja bygga upp en bra kondition. Och imorgon är det fredag då ska jag kick-ass på jobbet och avsluta veckan med en bra dag. För det har jag bestämt.

Myskväll

Kvällen igår spenderades med mig själv och för mig själv. Tog en lång varm dusch, smorde in mig med den godaste lotion jag har och gled runt i morgonrock. Melissa Horn strömmade ur högtalarna medan jag pillade med allt och inget i lägenheten. Datorn användes endast till att läsa bloggar utan krav och stress och halv elva var det jag som kröp ner i sängen.

Jag rasar!

Precis som alla andra på Facebook rasar jag över de nya förändringarna. Jag strävar bakåt och skulle nog helst vilja ha första versionen. Nej, nu ljuger jag. Däremot tycker jag att Facebook ändras lite väl ofta, vore kanske bättre om de samlade några av förändringarna och ändrade mycket samtidigt.

Nu ska vi prata om mina underliga krämpor. Jag har fått träningsvärk i ryggen av att sitta med bra hållning i två dagar. Det är nog en bra grej att musklerna får jobba lite, men lite störigt är det allt. Och mitt lillfinger! Gör ont i gångjärnen när jag ska böja det, inte för att jag behöver mitt vänstra lillfinger till så särskilt mycket men även det är störigt. Vem får ont i ett lillfinger liksom…

Gääääsp

Är trött så ögonen går i kors. Klockan är halv elva och jag ska koka quinoa. Till morgondagens matlåda alltså. Så fort den är redo att joina gårdagens gryta ska jag skutta i säng. Men det är en bra trötthet. Idag nästan skuttade jag från jobb med ett leende på läpparna för att jag har roligt. Kanske att jag inte kommer tycka detsamma om två månader när rutinerna verkligen sitter, men jag tror leendet är kvar. Arbetet är varierande, utmanande och utvecklande med toppenbra kollegor, vilket är vad jag söker i min vardag.

Till sängs tar jag en katalog från H&M, så kan jag drömma om nya jobboutfits att köpa i framtiden när lön trillar in på kontot. Skickar inte de ut kataloger sjukt ofta förresten?! Minns när man fick en för höst/vinter och en för vår/sommar. Nu får man typ en för varje månad. Nya tider kräver snabbare information och förändring helt enkelt. Nu quinoa och sängen

Jag dör mensdöden

Finns det någon tröttare än jag just nu? Tveksamt. Det är tamejtusan slitsamt att jobba (säger jag efter tre dagar…), men även jag kommer in i jobba-heltid-rutinerna snart. När jag var på radion tog det ett par veckor innan jag orkade vara något annat än zombie kvällstid. Satt på utbildning på jobb i eftermiddags, den utbildning jag sedan kommer hålla. Trodde jag skulle dö lite. Efter-lunchen-trött och brutal mensvärk är ingen bra kombination när jag ska lyssna och vara alert. Min chef tyckte jag skulle se gladare ut, jag lovade honom att imorgon på utbildningen ska jag vara jätteglad, den är ju på förmiddagen. Aja, morgondagens matlåda är lagad och snart slår jag på Idol på datorn och stryker morgondagens skjorta som mer är blus fast ändå skjorta. Krävs nästan en bild…

Måndagsmorgon

Måndagsmorgon känns lite som ett skämt. Jag är trött och har ont i magen, usch. Det får bli kaffe och ett leende till frukost. Fake it til you make it, kanske jag är glad redan redan nästa måndag klockan sju. Sålänge får ni två av lördagens bilder, vad göra när man väntar på en bil mitt i natten? Ta ego-bilder såklart!

Dags för gråtfest

Jag har kanske berättat att jag blir lite blödig såhär dagen efter. Och idag blir det eldprov. Ska se Les Miserable om en timme och bara titeln gråter man lite av. Sångerna som får håret på min kropp att resa sig kommer nu även få ögonen att vattnas. Om jag ska ta med näsdukar? Nej, jag är ju tuff, tuffare än att gråta på operan, eller…?

Effektivt arbete?

Det har tagit över nio månader att ta reda på detta. NIO MÅNADER! Att det inte orsakades av tekniska fel stod klart ganska snabbt, så det är inte den saken som dröjt. Nio månader att ta reda på att chauffören svimmade?! Är det bara jag som tycker det är lite väl lång tid. Var det någon som frågade chauffören vad som hände, hur han mådde innan kraschen, vad det sista han mindes var? Har en känsla av att arbetet kunde gjorts mer effektivt…