Godmorgon

Trött tjej igårkväll…

Idag är jag inte längre ledsen över min shopping utan glad. Inviger en blus och världens mysigaste kofta idag. Kanske är jag glad för att jag inte betalade mina räkningar igår så jag tror fortfarande att jag är jätterik. Har gjort en ny strategi gällande kappan också; vara så jäkla tjatig och jobbig med hundvalpsögon att de beställer hem i min storlek. För finns den inte på Mobilia måste jag åka till Lund och finns den inte där måste googla efter närmsta affär som ändå är långt borta. Bra plan?!

Ledsam shopping

Några påsar följde med hem, men planen såg lite annorlunda ut. Löningsdag är shoppingdag har jag skanderat några dagar nu och min stackars kollega har fått sår i öronen av allt mitt prat om allt som ska shoppas. Idag var det dags. En vit skjorta, svarta byxor, kofta, vinterkappa och några småsaker stod på listan. Det var inte mycket jag fann. Tänkte att det gör inget, vinterkappan har jag tittat på förr och ska bara in i butiken snabbt och köpa och den är den viktigaste. Kappan var slut i min storlek. Så även på Triangeln. Imorgon ligger mitt hopp på Mobilia. Nu kan jag liksom inte riktigt glädjas med mina andra inköp, ska nog betala räkningarna och deppa lite till. Hur kan shopping som är så kul göra mig typ ledsen?!

Vem bär ansvaret egentligen?

Jag anser att jobbiga barn är föräldrarnas fel. I alla fall deras ansvar, det är antagligen något i uppfostran som inte fungerar (om det bara inte är en fas, vilket tycks vara mest hela tiden om man får tro mammor, men vad vet jag som är barnalös). Jag vill inte lägga mig i andras föräldraskap, alla gör sitt bästa och det är svårt att se sin egen familj från ett annat perspektiv än sitt eget. Alla jag känner med barn älskar sina barn mer än något, gör sitt allra bästa och skulle göra allt för sina barn.

Alla får göra som de vill med sina barn MEN att låta sina barn använda en kyrkogård som lekplats då tappar jag mitt medlidande. Ja, det är hemskt och alldeles fruktansvärt att flickan dog, men vad gjorde föräldrarna?! Hade jag sett ett barn leka på min morfars gravplats hade jag blivit totalt rasande och slängt ungen därifrån. Hade jag själv klättrat på en gravsten som barn hade jag snabbare än kvickt blivit utslängd från kyrkogården. Vad gjorde flickans föräldrar när hon använde gravstenar som klätterställning?

Jag förstår att det är viktigt att gravstenarna sitter fast. Men att tidningarna verkar lägga skulden på kyrkan och staten är för mig rent absurt. Det handlar om respekt mot gravplatsen, något föräldrarna bör ha lärt sin åttaåriga flicka. I min värld bär föräldrarna ansvaret (om någon tvunget ska pekas ut som ansvarig) för den tragiska olyckan, inte staten eller kyrkan.

Jag är så glad för mitt jobb

Igår hade jag en sådär bra dag på jobb att jag helst inte ville gå hem. Rapporterna jag gör varje morgon gick snabbt och lätt att göra, de nyanställda kom in för utbildning i konferensrummet och våra städare kom för första gången (så skönt att vi inte behöver städa själva längre). Så bestämde min chef att jag varje dag ska sitta två timmar med twitter, facebook och andra sociala medier (vilket är ungefär som den bästa lyxen, det hör till mina intressen och utbildning att göra, dessutom är det mitt egna projekt, min strategi och mest en jävligt rolig utmaning). Och så gav min chef mig en high-five för att min lunch såg nyttig ut (misstänker att han försöker få oss att äta bättre genom att sucka när hamburgaren kommer fram och high-fivea när salladen äts, bra psykologiskt grepp vem gillar inte uppmuntran och beröm?!). Det var en sådan dag som man nästan önskar alla dagar var.

Fredagsmys är Sophiatid

Ikväll är det Sophiatid. Någon marängsviss blev det inte. Däremot chips och dippa. Snart ska jag alldeles för tidigt lägga mig i sängen, och mysa med datorn (alltså se ett avsnitt av någon serie). Jag är förresten lite arg på House, såg en intervju med honom och ha är ju britt egentligen. Var obehagligt att se. Bilden är förresten gammal. Från veckan jag låg nyopererad och orörlig på mammas ovanvåning i våras. Är det fel av mig att sakna det?! Kanske det är tv-kanalerna, ett hus och en bil jag saknar, hahha.

Godmorgon!

Ser ni så fint jag poserar för er på morgonen?! Nu blir det till att rusa till jobb och köpa frukost på vägen. Frukosten glömdes liksom bort idag. Men igår var jag duktig och åt frukost hemma och hade med mig matlåda till jobb. Dumt att skryta om något som borde hända varje dag. Skärpning på mig…

Borde det inte vara snor?

Jag vill inte gnälla (även om jag tycker fruktansvärt synd om mig själv nu och planerar tröstäta marängswiss på fredag), däremot kanske ni kan svara på min undran. Jag har haft ökande tryck och smärta i huvudet sedan ett par dagar tillbaka. Med huvud menar jag ögonbryn/ögon/näs området och med det menar jag säkert bihålorna. Dagen idag har varit en kamp. Det har gjort så ont att det varit jobbigt att läsa, titta, tänka och till och med bjuda på ett leende. Ett par minuter såg jag till och med allt i ett lila skimmer och ofta har jag fått kämpa för att finna fokus. MEN det jag undrar över är att om det skulle vara bihåleinflammation skulle det då inte finnas massa snor?! Borde jag inte känna mig febrig och förkyld, eller är trycket de enda symptomen?!