Dagens största problem var Ullared vs. Biggest Loser. Nej, det har det inte varit men ni vill inte läsa om mina problem med meningsbyggnader och andra problem med skapandet av en text eller att jag mått illa hela dagen. I alla fall så vann Biggest Loser. Jag valde fetton framför Boris and the gang. Visst är Ullared skoj, men inget slår de äckliga fettona som vill bli oäckliga.
Läser på Sydsvenskan om en dansk som blivit attackerad av en haj. Min enda reaktion är att skratta. Jag sitter och fnissar åt den stackars dansk som blivit biten i foten av en haj. Han har blivit opererad flera gånger och saknar både hud och kött på foten och jag kan inte sluta skratta.
Jag skrattar däremot inte när jag letar bilder på hajar. Fyy vad de ser läskiga ut. Obehagliga rysningar genom hela kroppen. Huu… Äh, jag får tänka vidare på dansken så blir det nog bra igen. Hihhi.
Pizzabudet klagade på att det var många trappor upp till mig. Eeh, jaa… Varför tror han att jag beställde hem pizza denna bakfulla söndag? Vilken slö jävel till pizzabud, han bör vara glad att jag inte bor på tolfte våningen med en trasig hiss.
Dubbelmoral att jag klagar på att han är slö?! Det är så jag jobbar. Dubbelmoral is da shit!!
Jag rannsakar mig själv, söker svar och finner tvivel i mina motiv. Igår på lektion fick vi vår första inlämningsuppgift. En uppgift med titeln Varför skriva?. Sedan dess har jag funderat och klurat och tänkt. Vänt upp och ner, in och ut på frågan om varför jag skriver. Till en början var det ett enkelt svar, jag mår bra av att skriva. Jag blev inte tillräckligt nöjd med svaret och desto djupare jag gräver desto fler frågor dyker upp. Nästan så jag tvivlar på min egen vilja att skriva. Är den riktig eller bara påhittad? Blir inte riktigt klok på mig själv, men innan tisdag 12.00 bör frågan ha svar och texten vara inlämnad. Tills dess tar jag mig ett glas vin och ger er mitt hjärta av godis.
Vill ni läsa om den faktiskt hemska saken så klicka HÄR
Tänkte hålla söndag idag. Min fredagssöndag skulle börja med en lång sovmorgon och fortsätta i lugn takt med lite läsning, skrivning och jobbande. Men utan tvång, som en söndag fast på en fredag. Halv åtta vaknade jag. HALV ÅTTA! Vad är det för en sovmorgon?! Ingen alls faktiskt. I protest mot mig själv ligger jag kvar i sängen och läser bok och planerar dagen. Lika bra att göra saker nu när inte sovmorgonen blev som den skulle. Jag får ingen söndag denna vecka helt enkelt.
Numero uno: Jag är kissnödig, men har precis gosat ner mig i soffan under en filt och har det så himla skönt att jag inte vill gå till toan.
Numero due: (jag vet skum stavning, men säger google translate så, så är det så) Jag vill ha rostemackor och rostaren står högt upp på en hylla och jag pallar inte lyfta ner den.
[ad#La Redoute banner]
Inatt drömde jag att min mamma var döende. Hon hade tre dagar kvar att leva. Jag var den enda som tog hand om henne, men var rädd för henne. Vågade knappt vara nära henne. Jag var mest arg. Så till slut kom min bror och någon annan (tror det var min mormor som varit död i flera år). Då bröt jag ihop och störtbölade. Vaknade av att jag låg och snyftade i sängen.
Ville ringa mamma och kolla så hon var okej, men det är kanske inte så populärt klockan tre på natten. Ville ha någon bredvid mig i sängen att gosa in mig i, men inte heller det fanns. Förutom min kramkudde. Och anledningen till att jag drömmer så här hemskt är med största sannolikhet för att jag började skriva på en grej om mammas cancer (hon blev friskförklarad för massor med år sedan). Men ändå en vidrig dröm.
Jag drar och jobbar. Under tiden kan ni läsa min senaste recension HÄR.
Inatt har jag drömt jättemycket. Bland annat om en viss person av motsatt kön. Kanske berättar mer om honom en annan gång. Om ni vill.
[ad#Inkclub banner]
