Fy vilken natt. I vanlig ordning var jag dödstrött och gick och lade mig, men inte kunde jag somna. Efter över en timmes vridande i sängen tog jag kudden under armen och gick ut i soffan. Till tv:ns sken somnade jag efter ytterligare dryga två timmar och det var en natt fylld av oro. Jag har säkert vaknat flera gånger ur min ytliga sömn. Gårdagen och natten har båda präglats av samma sak. Oro som skapar ett tryck över bröstet, svaghet i kroppen, nästan ont i hjärtat, det är svårt att andas och ännu svårare att samla tankarna. Hej, stress. Jag försöker ta kontroll över min egna kropp, mina egna tankar, men de liksom rusar iväg. Hur tusan reder jag ut det här? Mitt i allt har jag lyckats ta på mig extra pass på jobbet idag, trots deadlines (i plural!!). Tänk att få åka iväg, släppa allt, lämna telefon och dator hemma, bara vara, stressa ner, prioritera om, bli av med alla måsten, alla krav.