Inatt låg jag och tänkte, saknade, längtade, hoppades, ångrade mig, bestämde mig… Jag pulveriserade mitt liv för att sedan bygga upp det igen, för att ångra mig och börja om från början. Vad vill jag, varför, vem, hur? Somnade tillslut, men när klockan ringde mindre än tre timmar senare önskade jag att det inte alls var morgon. Okristligt tidigt var jag uppe, delade en bänk med en öldrickande gubbe i trenchcoat, slängt iväg ”jag ska döda dig” blickar till en telefonskrikande norska på tåget och hunnit förbereda mina möten. Nu ska jag njuta av de två sista timmarna med tåg innan jag ska mötas precis hela dagen…