Igår gjorde en vän mig ledsen. Inte att jag satt och grät utan mer i hjärtat. Det gör fortfarande ont idag, det gnager liksom. De orden han skrev till mig är fastpräntade på min hornhinna. Jag har kanske tyckt att vi var närmre vänner än han tycker. Nu känns det i alla fall tydligt att en vänskap överhuvudtaget känns tveksam. Gjorde det klart för honom att det var upp till honom nu, han får höra av sig om han vill mig något. En ursäkt vet jag inte om jag kommer få. Kanske för att han inte förstår att jag tar illa vid mig. Äh, nu får jag glömma detta för ett tag. Blir inte bättre av att jag sitter och grubblar.