Klick, klick!

Klickade just hem lite semesterkläder. En kjol och två klänningar – en lång och en kort. Lustigt det där hur en kommande resa kan få det att kännas som att jag bara måste ha något nytt att ha på mig. Det är ju inte så att jag har några sommarkläder alls hemma, eller? Nåja, det var ju rea…

Det var däremot inte rea på de träningskläder jag klickade hem från en annan sida. Men till mitt försvar så ska jag på en yogaresa och kommer spendera mycket tid i träningskläder. Dessutom så försöker jag ju träna året runt här hemma i Sverige och behöver lite ny motivation (träningsmotivation kommer ju enbart från nya träningskläder, det är sedan gammalt).

Mina tankar kretsar otroligt mycket på den kommande resan. Jag menar Costa Rica och New York. Yoga, värme, strand och djungel. Storstad, shopping, kultur och god mat. Och såklart alla människor jag hoppas få möta. Har redan börjat skapa en lista på viktiga saker att packa som spf 50 och bikini, men det dröjer nog inte länge förrän det bildas en klädhög med sommarkläder att packa ner. Först ska julen packas ner och lägenheten städas från granbarr. Hur gör man sig av med en gran förresten?

Tvångsyoga och tröttheten

selfiesjal_photoshop

Trött jag i min snygga julklapp – den mjukaste sjalen från by Malene Birger

Idag har varit den slöaste dagen på länge. Hjärnan har varit tom och ögonen trötta så mest har jag hängt i soffan och läst bok, suttit på golvet framför soffan och målat och sett de sista fyra avsnitten av Making a Murderer på Netflix. Obs! Se den! Så. himla. sjukt.

Annars har jag börjat tänka mer och mer på Santa Teresa. Lagt till destinationen i min väderapp, börjat skriva ner saker att packa, bildgoogla och blunda riktigt hårt för att försöka känna värmen. Idag är det exakt tre veckor till yogaparadiset.

Idag blev det tvångsyoga. Var tvungen att bryta mitt soffmaraton och på grund av envis julförkylning blev det korta 15 minuter på mattan med fokus på flexibilitet. Skönt att sträcka igenom kroppen lite och det är ändå bättre än ingenting tänker jag.

Julen kom och jag fick mandeln i gröten

barr

Min gran tyckte julen var över innan den ens börjat. Barren rasar av och sitter jag tyst så hör jag hur det rasslar av barrfall. Men det gör inget. Det är min första riktiga gran så jag gillar liksom barrandet också.

Idag ska de sista julklapparna delas ut. Två små härliga killar, varav en gudson, ska det busas och gosas med. Men sedan blir det vila. Det tar på krafterna att träffa familj och vänner, packa upp paket och passa tider. I alla fall för en sån som mig. Men det är värt tröttheten, jag älskar ju dem allihopa och skulle inte kunna tänka mig en jul utan hela gänget och alla omgånger av firande.

Granen får stå kvar ett tag till. Det är så mysigt att smyga upp tidigt på morgonen och titta in i vardagsrummet som lyses upp av den glittrande granen. Tända julstjärnan i fönstret och sjunka ner i soffan med en kopp kaffe och en bok och sakta få vakna till liv.

R.I.P. Coffee

Bild 2011-01-28 kl. 08.56

Idag hände det som inte fick hända. Det kom inget kaffe från min kaffemaskin. Eller jo, det kom faktiskt kaffe, men det hamnade i en sumpbehållare och inte i koppen. Nespressos kundtjänst (för övrigt bemannad dygnet runt) var gulliga och presenterade en lösning. Jag testade, men det kom inget kaffe för den sakens skull. Ringde Nespresso igen, de konstaterade att min maskin var trasig och behövde skickas på lagning och jag skulle få en lånemaskin. Himla bra kan man ju tycka, men lånemaskinen kommer först i slutet av veckan/början av nästa vecka. Det hjälper inte mitt akuta kaffebehov. Nespresso har service av allra högsta kvalitet (på riktigt alltså!), men den dagen de levererar en lånemaskin vid dörren inom 1 timme är servicenirvana uppnådd. Istället hittar ni mig irrandes runt i stan på jakt efter kaffe inom kort.

Bilden är säkert fyra år gammal, men man kan verkligen se vad en kopp kaffe betyder för mig.

Kom julstämning, kom!

Julgran

Prick klockan 16.35 fick jag ont halsen. Tänkte att det nog inte var så farligt, jag var ju på jakt efter julstämning. Jag hade, två timmar tidigare, fått en hyacint av mamma och strax efter jag vinkat av henne hittade jag det presentpapper jag letat efter. Naturfärgat. Eller brunt kan man också säga. Med doften av hyacint och rätt papper till julklapparna borde julkänslan komma.

Men så svalde jag när jag kom ute från ett möte kockan 16.35 och kände rivet i halsen. Med min hyacint och presentpapper i handen styrde jag stegen hemåt i det allt för varma decemberduggregnet (orimligt långt ord). På St Knut torg tyckte jag mig se granliknande siluetter i mörkret, genast svängde jag av från min vanliga väg. Strax därefter gick jag därifrån med en gran i handen.

Jag ville nämligen att mitt bord skulle prydas av en liten pyntad gran. Det visade sig att proportionerna var lite annorlunda inne i min lägenhet jämfört med ute på torget, så granen tar upp lite mer än halva bordet. Men det gör inte så mycket. Julmusiken skruvades upp, glöggen värmdes och pyntandet satte igång. Jag var på riktigt så glad att jag skuttade på stället och klappade händerna för mig själv.

Så nu står granen där och luktar jul. Med farmors gamla julkulor och julgransfot. Med guldigt, gammeldags glitter och en svart julbock. Och min katts gamla tomteluva på toppen. Alltså egentligen är det nog en julig äggvärmare och katten tyckte verkligen illa om den där luvan, men ändå.

Och halsen då? Jodå, den rivs och energin är sedan länge slut. Så nu när klockan är 20.23 tänker jag ta den här frusna kroppen och krypa till sängs. Läsa några rader i min bok, hoppas att regnet blir till snö och sova mig frisk.

Min dag i insekter

Jag mår så illa. Allt pga en liten död(?) larv. Jag ska förklara, men först mitt uppvaknande i morse.

Jag stapplade sömndrucken in på toaletten. När jag är helt nyvaken och riktigt mosig, vinglar jag som ett rufsigt litet fyllo innan balanssinnet vaknat till liv. Med halvt öppnade ögon sätter jag mig på toaletten för morgonkissen och får syn på något som rör sig i ögonvrån. Det var en långbenspindel som snabbt försökte hitta skydd efter att jag väckt honom ur en vilsam sömn. Men jag var snabbare. Fångade upp spindeln med toapappret som fick spolas ner med kisset. Sen lagade frukostpasta med tryffelolja och parmesan och åt lite choklad till frukostefterrätt (det var alltså ett tag sedan jag handlade mat, så det var pasta eller pyttipanna som var frukostalternativen).

Ett helt gäng timmar, en långpromenad, lite bebisbus och ett ICA-besök senare vräkte jag i mig en påse chips till middag (dagens mathållning är kanske inget att skryta för mamma med…). När det var dags för lite mer efterrättschoklad drog jag förpackningen mot mig och då såg jag larven. Den döda(?) larven hade legat under chokladen. Den var inte där vid frukosten så den hade krupit dit under dagen. Den brunsvarta, 2 cm långa larven fick möta toapappret och chokladen fick hälsa på soporna. Men fy bubblan vad illa jag mår nu. Jag åt ju av chokladen bara ett par timmar tidigare. Kom larven från chokladen? Eller kanske från adventsstakens mossa? Kan vara så att illamåendet beror på chipsmiddagen, men mest är det nog larven.

Hur kan så många (två) insekter störa min söndag, i en lägenhet mitt i Malmö, fyra våningar upp? Det borde ju finnas mer lämpliga ställen för dem att uppehålla sig, eller?

Nu reser jag med stil

BagAll

Min resväska brukar börja välorganiserad och fin. Men den sekund jag kommit fram och öppnat väskan hamnar allt i oordning. Ni kan tro att jag är nöjd när jag fått hem mina typåsar från Bag-all. Nu kommer underkläderna vara samlade och äntligen lätta att lokalisera i väskan, sladdar kommer hållas i styr, skorna kommer inte smutsa ner kläderna och smutstvätten kommer förvaras tjusigt tills resan är slut. Sån himla bra grej! Och jag vill såklart ha fler, jag menar jag reser ju oftast med mer än ett par extra skor…

Jag beställde mina från Modesto, som dessutom levererade otroligt snabbt.

Vem skulle du kela med sa du?

IMG_0953

Igår efter jobb mötte jag upp min väninna och hennes hund. Det var dags för en hederlig aw. Vi gick till Pickwick Pub där hunden Kerstin fick en skål med vatten och korv och vi människor fick vin och hamburgare. Det var stundtals lite stimmigt då det var många som ville fira fredagen, men Kerstin låg lugnt i soffan och spanade på folk.

Bordet bredvid oss började fyllas på med ett par yngre män och Kerstin raggade och njöt av uppmärksamheten. Lute senare kom de unga männens äldre kollegor, en efter en klämde de sig i soffan bredvid Kerstin och kelade med den sötaste hunden på stället. So far so good. Det var väldigt trevligt, tyckte vi alla tre men beslutade oss ändå att det var dags för en promenad med Kerstin.

Just som vi klädde på oss säger en av männen: Ska ni redan gå? Vi har ju bara hunnit kela med hunden. 

Jag reagerar som jag tror de flesta tjejer skulle göra när en 25 år äldre man säger en sån kommentar. Jag ler artigt och säger att vi ska gå nu. Och jag blir så arg för att jag reagerar så. Genom att inte ifrågasätta så uppmuntrar jag och det är det sista jag vill. Det skulle varit mycket bättre att bara fråga ursäkta vad sa du? eller tycker du att det där var lämpligt? Det finns ingen anledning att skälla och gorma, men att ifrågasätta är det minsta jag kan göra. Klockan var inte mer än 19 och han hade kunnat vara min far.

Under det vackra taket

hipp

En fredag alldeles nyligen satt jag under detta vackra tak. Drack hälsosam ingefärsshot, morgonkaffe, åt frukostfralla och lyssnade på spännande föreläsningar tillsammans med 100 andra marknadsförare.

Två veckor tidigare, under samma tak var scenen en helt annan. Flera hundra människor trängdes, svettiga under taket. Dansades med guldkonfetti som strösslades från taket och ljusstavar viftandes i händerna. Shotglasen innehåll var alkohol och det största bekymret var den långa kön till baren.

Konstrasterna under detta vackra tak tänker jag är lite som kontrasterna i livet. Allvar blandas med skoj. Lärande med nöje. Businesskontakter med vänner. Högt med lågt.

En lat bokonsdag

20151028TheMartian

Dagen började med 1,5 timmes promenad i Slottsparken, det vill säga efter en timmes morgonkaffe framför datorn. Sedan har resten av dagen spenderats i soffan. Innehållet i muggen har skiftat från te till kaffe och tillbaka till te igen. I handen har boken haft sin givna plats.

Äntligen har min koncentrationsförmåga börjat komma tillbaka och, kanske tack vare en hittills väldigt bra bok, har jag kunnat läsa timmar i sträck. Jag slukades helt av boken och glömde äta lunch idag. Alla tankar på saker jag borde/måste göra slog jag bort och lät mig ha en lat onsdag och stanna i boken. En helt fantastisk känsla.

Imorgon kanske jag lyckas fixa till bilderna (och visa dem för er) jag tog förra veckan när jag passade hus i Falsterbo och besökte både skog och strand med kameran. Men nu mer te och mer bok.