Inget ja, inget nej. Inget bra eller dåligt. Inget svart eller vitt. Där befinner jag mig nu, mitt i det gråa.

I en värld fylld av kan vara, kan bli och kanske. En värld där tankar inte alltid är bra, de tenderar att bli svarta istället för vita. Jag finner mig i världen där jag inte vet annat än att vänta. Skapa sysslor för att väntan ska kännas kortare. Och hoppas att oron och rädslan försvinner medan klockan går framåt.

Jag sitter på en föreläsning och antecknar. Deltar i gruppdiskussionen. Tar på mig uppgifter till redovisningen. Men egentligen ligger själen och hjärtat i fosterställning, stirrar ut i tomma intet och ältar.

Kan vara, kan bli och kanske är mina största fiender idag.