Författare: sophialonnergard

Början till min undergång

Postat av sophialonnergard

I veckan skaffade jag ett Traderakonto. Tänkte nämligen spendera min julledighet med lite rensning här hemma och kanske även fylla på kontot genom att sälja av lite saker. Därav Tradera. Klickade runt lite för att klura ut hur det fungerar, prisbilder, fraktkostnader, beskrivningar, bilder och annat som kan vara bra att veta.

Så blev jag förälskad i en väska (såklart!) och lade ett bud. Nu leder jag budgivningen och är alldeles lycklig över detta. Det är en jättefin väska, verkligen. Har inte ens vågat klicka in och titta på skor ännu. Herregud! Den här Traderagrejen kommer inte vara bra för mitt shoppingbeteende och det är ytterst tveksamt om jag kommer gå plus med medlemskapet.

Jag försvann också men ingen ringde polisen på 80-talet

Postat av sophialonnergard

Jag läser om flickan i Örebro som försvann idag. Det visade sig att hon var hon en kompis och lekte och mådde alldeles utmärkt. Under tiden letade polisen efter flickan.

Jag försvann en gång. Okej det hände nog mer än en gång. En gång försvann jag så mycket på ett köpcentrum att jag fick gå till informationen och be dom ropa efter min mamma, stackarn var alldeles skräckslagen medan jag var lugn, jag visste ju var jag var och kände mig inte så försvunnen.

En sommardag var jag ute och lekte. Ja, vi lekte utan större tillsyn i vårt lugna bostadsområde, alla tog hand om allas ungar och skrek man tillräckligt högt var det alltid någon som kom. Just denna dag lekte jag ensam, eller så var på väg från en kompis när jag såg att Bengt flyttade in. Jag berättade för Bengt att mamma visste var jag var och så hängde jag hos gubben när han packade upp. Vi pratade om viktiga saker i en liten flickas liv och tittade på alla hans spännande saker.

Under tiden jag skaffade en ny kompis var mamma säkert halvt panikslagen. Hon gick säkert ett par varv i området och ropade, men ingen hörde henne speciellt inte jag. Efter ett par timmar återförenades vi. Om det var Bengt och jag som kom överens om att det var dags för mig att gå hem eller om det var mamma som ropade så vi hörde kommer jag inte ihåg. Men mammas suck av lättnad som snart övergick till en föreläsning om hur viktigt det är att berätta var jag är någonstans kommer jag ihåg mycket väl.

Det här med killar

Postat av sophialonnergard

Efter ett tag som singel, kanske för lång tid i vissas ögon, men ska jag vara ärlig så är singellivet oftast rätt härligt. Jag behöver inte äta middag varje kväll eller diska varje dag. Jag kan prutta när jag vill och ingen ifrågasätter varför det finns skor över hela lägenheten.

I alla fall så har jag ju självklart funderat på vad som är fel på mig. Efter noga granskning är det inte så mycket fel på just mig. Och antagligen är det inte så mycket fel på killarna jag dejtat heller. Men någonstans går det snett. Visst kan det vara så att jag inte träffat rätt, eller att jag ratat de bästa exemplaren. Antagligen så vill jag bara ha den jag inte kan få. Tröttsamt beteende kanske, men en rolig jakt (trots att jag verkar förlora ständigt).

Just det felet! Jag är bra på att ragga/bli uppraggad. Lyckas hålla killens intresse tillräckligt för att han vill veta mer och träffa mig mer än en gång och behålla kontakten med mig. Jag är också väldigt bra på att vara flickvän. Problemet är ju det mittemellan. Att efter uppraggningen bibehålla intresset hos objektet (sorry för ordvalet killar) så att jag får visa upp mina fantastiska kunskaper som flickvän.

Tro inte jag är en bitter singel. Nejdå, mest är jag fascinerad över hur människor agerar mot varandra och mina egna svagheter jag inte lyckats förbättra. Mitt singelliv är jag himla nöjd med, jag kan ju dansa naken i vardagsrummet utan att bli ifrågasatt av någon som tycker det är ett märkligt beteende.

Bästisdejt

Postat av sophialonnergard

Inte varje lördagskväll man får gå på middag med sin bästa bästis. Kvalitetstid liksom. Dags att göra mig tjusig inför dejten. Förresten så är min lugg tillbaka. Förfest för en vecka sedan. En kökssax. En modig vän. Ett klipp. Dönöjd är jag och känner mig som Ronja Rövardotter med min rufsiga kalufs.

Hej

Postat av sophialonnergard

Jag är hemma igen. Tillbaka på jobb och allt. Har inte glömt er, kameran är full av bilder till er. Sladden ligger på lämpligt ställe som jag inte kan hitta, kanske för att jag inte riktigt letat så noga. Är nämligen rätt upptagen. Skyndar mig hem från jobb för att syssla med saker som kräver att jag tänker, koncentrerar mig och så tar det himla massa tid. Kanske blir det bra till slut, kanske inte. Jag är i alla fall motiverad till tusen. Och nu måste jag sova. Är någonstans mellan Japan och Sverige tidsmässigt, men det är nog lika bra för jag har inga problem att kliva upp när klockan ringer på morgonen. Återkommer självklart om fantastiska Japan. När sladden är funnen dvs…

Du lyssnar på bra musik

Postat av sophialonnergard

Jag var ledig i fredags och eftersom flyget inte gick förrän på eftermiddagen tog jag lite sovmorgon. Jag unnade mig en lång dusch med diverse krämer som doftar fantastiskt gott. Tar god tid på mig innan underkläderna till slut åker på. Plockar fram min tajta (och ganska korta) trikåklänning som ska bäras under resan tillsammans med supertjocka strumpbyxor och tjock kofta. Då ringer det på dörren.

Snabbt försöker jag slänga på mig fodralet till klänning, drar precis ner tyget över rumpan när jag öppnar med handduksturbanen fortfarande på huvudet. Där står ordförande tillsammans med en målare för att se över det sista efter stambytet. Vi konstaterade snabbt vad som skulle göras och de gick igen. Ett par minuter senare (när jag hunnit få av handduksturbanen från huvudet, men inte fått på mig mer kläder) knackar målaren som inte kan vara äldre än 21 år nervöst på med målarburken i handen.

Jag: (Lite för glad i den märkbart obekväma situationen, önskar jag hade strumbyxorna iaf…) Hej, kom in! Ursäkta röran, jag flyger till Tokyo idag så det är lite packningskaos.

Han: (Undviker att se på min kropp som tydligt saknar alla kläder och fnittar fram generat) Ingen fara, du spelar ju bra musik.

Tokyolista

Postat av sophialonnergard

Nu är det inte många timmar kvar. Om två timmar bör jag lämna hemmet och disken är odiskad och väskan opackad och jag osminkad. Blir bra detta. Tokyoresan i ära ska jag skriva en lista (Fan vad jag älskar listor!)

  • Jag ska undersöka om Japaner fotar lika mycket i sitt hemland som på semester.
  • Ska köpa knivar. Det ska tydligen vara billigt. Så kommer jag inte hem i tid är jag fast i tullen för vapensmuggel när jag bara vill hacka maten smidigt.
  • Emma och Erik ska kramas sönder
  • Ska ta en miljon semesterbilder. Cirka.
  • Titta på människor som klär sig som dockor
  • Lyssna på Stephans musik
  • Åka tunnelbana i tjejvagnen
  • Och min bästa Tokyolåt är Carloas. Älskade den redan som barn när jag spelade sönder mitt Carolakassettband.

Lillkillen

Postat av sophialonnergard

Igår spenderade jag eftermiddag och kväll med den finaste lille killen. Vi började med att övningsköra vagn i Slottsparken innan vi höll handen hela vägen till Trelleborg där han skulle få äran att vara ensam kille på en tjejkväll.

Det var så spännande med tjejsnack att han inte ville sova. Istället fick han mysa i mitt knä hela kvällen och lyssna på skvaller. Hans mamma var ju såklart med, men hon fick händerna fria och jag fick bebislyx. Nästa gång lånar jag med honom hem. Finns det något bättre än en kramgo bebis?!

Att säga att jag är snygg ger dig inte rätten att gnugga din kropp mot min

Postat av sophialonnergard

På ett dansgolv fyllt av människor som rör sina kroppar i takt (och otakt) med musik som pulserar ur högtalarna. Fram kommer en kille och berättar att jag och min vän är jättesnygga. Tack! säger vi och dansar vidare. Killen står kvar. Dansar lite trevande. Min vän och jag dansar bort en bit från honom. Han dansar efter. Börjar gnida sin kropp mot min. Vi dansar bort. Han efter. Och så börjar det rytmiska kroppsgnuggandet. När katt-och-råtta-leken pågått ett och ett halvt varv runt dansgolvet och killen fortfarande inte fattat att när vi vänder ryggen mot honom och går bort så betyder inte det snälla följ efter och gnugga din kropp mot min. Det är då vi beslutar oss för att det är färdigdansat för kvällen och undrar vad som ger killar rätten att gnugga sina kroppar mot en tjejs bara för att han vill. För det är ju inte första gången det har hänt…