Såhär psyksjuk är jag

Hittade den här sidan igår. Jag besvarade några frågor och ovan är mitt resultat. Fantastiskt så bra internet är. Det kan visserligen vara dumt för de som kanske har en diagnos, men jag skrattar gott åt mitt resultat. Speciellt om ni läser följande kommentar:

Det är alltså bevisat att jag är lite smartare än alla andra. Jag tillhör alltså inte den galna skaran utan den med originella tänkare. Det är i alla fall vad jag vill tro. Nu vill jag inte påstå att jag är så insatt i psykiska diagnoser, men skulle vila påstå att testet lyckades rätt bra med mig. Jag känner igen mig i de flesta av mina ”diagnoser”. Det finns få saker som är så intressant som människan, dess psyke och handlingar. Mest fascinerande är det att denna infon får de fram efter dryga fyrtio frågor. Som hobbypsykolog är jag nu lycklig.

Lite nervig

Imorgon ska jag till sjukhuset och jag är grymt nervös. Jag är van vid sjukhuset och olika undersökningar, men denna gången är lite speciell. Innan jag ska dit ska jag dricka minst en liter vatten. Det är ungefär så mycket jag dricker under en hel dag och jag måste gå hemifrån vid nio och då är jag knappt vaken vanligtvis. Men imorgon är som sagt inte vanlig. Väl på sjukhuset ska jag under två timmar dricka kontrastvätska och efter undersökningen minst en liter vatten till. Jag förstår inte hur all denna vätska ska gå ner i mig. Det blir garanterat mer än tre liter som ska in i min kropp. Det känns som en omöjlighet. Utöver detta ska jag ju genomgå själva undersökningen också. Ni behöver inte hålla mig i handen när jag är på sjukhuset, men en uppmuntrande kommentar vore trevligt.

Jag lär av livet

Tänkte bespara er från en bild till detta inlägget. Ni lär tack mig. Förra veckan lärde jag mig att power walk görs helst inte i Converse. Idag lärde jag mig att en lugn promenad i 45 minuter helst inte görs i flipflop. Mina fötter har fått ytterligare några blåsor till samlingen och det smärtar när jag vickar på tårna. Eftersom jag gillar att promenera och tänker fortsätta med det och göra det oftare så kanske jag behöver ett par ordentliga skor. De där som ger en fin rumpa verkar ju bra. Sådana vill jag ha. Det måste väl ses som en förnödenhet?! Hoppas ni är glada att ni slipper se en bild på mina blåsiga fötter.

Heja Sverige

Tänkte att jag skulle kommentera något om nationaldagen och om Söderlings final, men låter rubriken och bilden göra det jobbet. Möjligen ett par tankar om svenska flaggan lite senare, om ni har tur. Idag verkar det vara sista soldagen på ett tag, jag borde gå ut. Istället ska jag försöka mig på en liten analys, det är väl trevligt.

Idag fyller min förkylning en vecka. Det firades med en stor kopp honungste förut. Och som en bonus de sista resterna från gårdagens pizza. Kanske därför förkylningen hänger kvar så länge, den blir så bra behandlad att den inte vill dra härifrån.

Tro inte jag bara suttit hemma de senaste kvällarna. Både fredag och lördag blev det uteservering med start hos Mats. I fredags lite hårdare och igår alldeles lagomt mesigt för min del. Efter ett glas på uteservering köpte jag med mig milkshake hem och bäddade ner mig i soffan framför en film.

Han blev någons man

Läser på DN om Stockholm maraton. Så ser jag en rubrik Kändisars startnummer. Självklart måste jag ju läsa vilka kändisar som finner det roligt att springa sådär långt. Malin Baryards man Henrik Johnsson står det. Malin ska inte springa, det är hennes man Henrik som ska springa. Henrik Johnsson som själv har en strålande karriär inom TV blir nämnd som någons man. Varför finner denna reporter det viktigt att poängtera att denna kändis måste benämnas som en annan kändis man. Han är inte längre sig själv utan Malins man. Det står att Mark Levengood ska springa, inte Jonas Gardells man Mark utan bara Mark. Han fick vara sig själv. Det är ett fenomen jag finner otroligt kränkande. En person som redan är känd över hela landet genom sin karriär, genom att vara sig själv plötsligt anses inte vara känd nog? Skärpning Dagens Nyheter, det här är inte okej…

Vill ha

Om det är någon som därute som gillar att vara välförberedd så börjar min önskelista här. Jag vill ha dessa två tavlor från Therese Sennerholt i min nya lägenhet (den jag inte köpt ännu). Jag kan tänka mig att få de som inflyttningspresent, julklapp eller födelsedagspresent. Men helst inflyttningspresent då jag misstänker att det kommer först. Bara så ni vet.

Varenda jävla år

Nu har en kille trillat av ett studentflak igen. Det händer varje år. Man kan tycka att någon borde ta lärdom, men icke. Det var sju år sedan jag tog studenten och visst minns jag hur det var. Vår skola gick ut nästan sist av alla skolorna i närområdet, så vi hörde om dessa olyckor i några veckors tid innan det väl var vår tur. Men inte tusan brydde vi oss. Det hände ju alla andra och absolut inte oss. Jag åkte först ett varv runt byn med hela klassen på ett flak och därefter en beachbuggy de två milen hem. På flaken fanns det ett sätt att hålla sig på benen. Det var att stå och hålla sig i kanten. Var helt omöjligt att hålla balansen med den start-stopp körning det blev i studentbilskaoset. Sedan hoppade jag smidigt upp på beachbuggyn där min bästa Jessica redan satt. Vi satt inte säkert precis, flyttade vi rumpan en decimeter längre bak så åkte vi i backen. Där satt vi med ett överflöd av blommor runt halsen och lite för mycket champagne i kroppen. Jag tror min bror som körde oss var lite nervig med två ostabila tjejer där bak som tyckte att det roligaste som fanns var att blåsa i tutor och sjunga/skrika. Vi klarade oss självklart och jäklar vad roligt det var, men en olycka händer rätt enkelt. Man ska ha roligt på sin student, inte hamna i koma.

Nu får han garanterat uppehållstillstånd

En snubbe som skulle bli utvisad har tagit två personer som gisslan inne på Migrationsverket. Verkligen smart av han. För Sverige vill verkligen ha fler brottslingar och låter han garanterat stanna kvar efter detta. Eller så sätter vi han på första bästa planet härifrån. Så fort han släppt sin gisslan det vill säga. Herregud, hur korkad får man bli? Har han riktigt mycket tur får han först sitta i svenskt fängelse sen kör vi han till flygplatsen. Nu är väl svenskt fängelse lite av ett hotell, så det kanske inte är så hemskt. Om vi vill minska brottsligheten i landet ska vi kanske utvisa alla som får fängelsestraff. Det vore nåt va?! Det passar lagom-svensken bra. Fast de tycker kanske att det är för hårt. Plötsligt får jag många alternativa straff i huvudet. Kanske ska jag ge mig in i juridiken och förändra systemet. Skriva Lagboken a´la Sophia. Det hade jag gillat. Just ja, han på Migrationsverket. Han slänger vi ut va?!

Autograf

Skrev ju nyss kontrakt på lägenheten. Den är officiellt inte min längre, eller jo i drygt två veckor till är den min. I alla fall. Det är en fasligt massa papper att skriva under när man säljer en lägenhet. Många autografer ska delas ut. När jag sitter där och skriver under alla papper inser jag hur ful min underskrift är. Jag skäms för min egen underskrift. Kom fram till att jag måste omarbeta min underskrift. Kan man det?! Den är ju så inövad den jag har, har skrivit den hundratals gånger, om inte tusentals till och med. Hur går jag tillväga?! Ska jag sitta hela dagarna nu och förfina min underskrift då kommer jag ju inte få något gjort. Men min gräsliga underskrift behöver hjälp.

[ad#Inkclub banner]