Nu har en kille trillat av ett studentflak igen. Det händer varje år. Man kan tycka att någon borde ta lärdom, men icke. Det var sju år sedan jag tog studenten och visst minns jag hur det var. Vår skola gick ut nästan sist av alla skolorna i närområdet, så vi hörde om dessa olyckor i några veckors tid innan det väl var vår tur. Men inte tusan brydde vi oss. Det hände ju alla andra och absolut inte oss. Jag åkte först ett varv runt byn med hela klassen på ett flak och därefter en beachbuggy de två milen hem. På flaken fanns det ett sätt att hålla sig på benen. Det var att stå och hålla sig i kanten. Var helt omöjligt att hålla balansen med den start-stopp körning det blev i studentbilskaoset. Sedan hoppade jag smidigt upp på beachbuggyn där min bästa Jessica redan satt. Vi satt inte säkert precis, flyttade vi rumpan en decimeter längre bak så åkte vi i backen. Där satt vi med ett överflöd av blommor runt halsen och lite för mycket champagne i kroppen. Jag tror min bror som körde oss var lite nervig med två ostabila tjejer där bak som tyckte att det roligaste som fanns var att blåsa i tutor och sjunga/skrika. Vi klarade oss självklart och jäklar vad roligt det var, men en olycka händer rätt enkelt. Man ska ha roligt på sin student, inte hamna i koma.