I flera veckor hade jag stått framför spegeln och tränat. Lärt känna varenda liten muskel i ansiktet bara för passfotots skull. En chans fick jag. Jag förberedde min bästa min, sedan hände något. Bilden såg ut som ett mug shot från stans bästa skvallerblaska. Enligt bilden är jag en trött brottsling på väg till finkan, i verkligheten ska jag lagligt till Tokyo.
Ingen blir nöjd med sin bild, sa den kvinnliga polisen tröstande när jag med mina bästa trick försökte få bilden omtagen. Kanske inte, men jag ville ju stoltsera med att vara snygg på mitt pass. Tji fick jag. Tydligen sållar jag mig in i skaran som ser mer död än levande ut med ett neutralt uttryck. Tur att jag får ny chans om fem år. Tills dess hinner jag träna många timmar framför spegeln.