Frank Black

Jag har blivit skrämmande fascinerad av ett program som heter Kvinnor som mördar. Varje dag klockan sju på Tv4+ sitter jag fängslad, i alla fall de dagar jag kan. Jag ser hur män försvinner, kvinnor förnekar, bevisen som fäller, intervjuer med kvinnorna, anhöriga och experter. Mycket fascinerad är jag.

Idag heter den mördade mannen Frank Black. Jag tänker på Millenium serien som gick på tv för många år sedan. Tänker att han borde ha överlistat kvinnan som var full av hat. Minns att jag var livrädd för den läskiga serien, men kunde inte sluta se på den. Minns ni?

Utan ljud

Telefonen står på ljudlös och jag drömmer om semester. Eller bara att komma bort lite. Det är nästintill omöjligt om jag inte tar cykelsemester på en dag, hahha. Jag är trött och imorgon ska jag vara ledig från caféet och göra allt annat. Det vill säga reda upp mitt liv. Eller det känns så, men jag behöver städa, ringa viktiga samtal, gå ärenden, skicka mail och jobba med texter (som om jag skulle hinna det…). Framförallt ska jag ta en sovmorgon.

Club 27

Under kommande år har jag chansen att bli medlem i club 27. Jag brukar gilla att ha saker gemensamt med andra och ha tillhörigheten av samma klubb. Inte denna. Då måste jag ju dö.

Klubbens medlemmar är ett trettiotal häftiga människor, vars liv släktes vid en ålder av 27. De är rockstjärnor. Jag vill ibland tycka att jag är rätt häftig, sjunger som en rockstjärna i duschen och därmed platsar i klubben. Om jag inte skulle överleva kommande år då. Jag ska dock göra mitt bästa för att överleva. Samtidigt är detta min enda chans att vara i samma klubb som Kurt Cobain, Janis Joplin, Jimi Hendrix och Jim Morrison.

Where´s the sign?!

Imorse såg min status på facebook ut såhär:

Jag har fortfarande inte fått något tecken. Någon drömman klev inte in på jobb idag, drömjobbet ringde inte och sa att de bara MÅSTE ha mig och jag glömde köpa en Trisslott. Däremot blev det en biljett till Foo Fighters konsert i sommar och 90 minuters övertid på jobb. Och nu är jag nyduschad, luktar som en gudinna och äter gårdagens pizzarester. Imorgon fortsätter jakten på tecken.

Kan berätta för er om min kväll

Pizzan jag beställde var god. Med parma, pesto och grejer på. Min mamma ringde för att höra hur det var med hennes lilla bitch. Jodå, det är väl allt bra förutom att jag fortfarande är dödligt trött. Mamma sa att hon hörde det. Det är väl bra att mamma har koll på mitt humör och allmäntillstånd genom att höra min röst.

Jag satt på golvet till rumpan somnade. Jag trivs på golvet, men när rumpan somnar får jag flytta upp till soffan. Det dåliga tv-utbudet tvingade mig till webb-tv. Så rensade jag Platsbanken på nya jobb att söka, fick jackpot! Imorgon ska det sökas jobb och några dagar till framöver. Ska spendera hela dagen på mitt caféjobb så jobbsökarjobb tas den lilla tid som finns över (förutsatt att tankarna och huvudet är med). Nu ligger jag i en mycket märklig ställning i soffan och funderar på om jag ska fira dag 16 med halsont med att lägga mig i sängen redan halv tio. Så har tisdagskvällen sett ut. Till onsdagskvällen hoppas jag på mer energi.

The bitch is back

Har varit en nästan bitch idag. Bitcheriet och irritationen har liksom legat och bubblat och bara väntat på att få snäsa av någon. Jag har kämpat för att hålla humöret uppe när kunderna klagat. Okej, det var en gång men ändå… Jag har kanske smällt liiite extra med disken, tagit liiite mer aggressiva steg när jag gått och inte lett fullt så stort när jag tagit emot beställningar. Av någon anledning är jag försvinnande trött och blev lite arg när jag såg att tv-utbudet idag var fruktansvärt dåligt. Men så är det. Ska bädda ner mig i soffan så fort jag hämtat en födelsedagspizza. Hade tänkt äta en pizza i söndagskväll, men orkade inte. Anser att jag har en pizza innestående  och förtjänar den idag. Punkt slut och därmed basta!

Grattis på måndagen!

I det stora fina paketet som kom med posten förra veckan låg denna tavla. Två bilder på mig och min lilla gudis. Jag kanske inte är i mitt snyggaste, men lilla Bella är söt som en docka. Den ska ställas på tavellisten ovanför soffan. Så fiin att jag nästan dör lite.

Måndag, ny vecka, nya tag. Det vill säga jobb faktiskt. Ska gå bort i mina nya snygga-rumpan-skor jag fick av mamma. Nu ska bakdelen trimmas och jag ska få gå skönt samtidigt. Beach 2011 nästa. För rumpan i alla fall, magen bör väl bli lite mindre dallrig också…

Min Stephan är nog bäst

Ibland har jag nog världens bästa vänner, som liksom vet när de ska ringa och vet vad de ska säga. Stephan ringde för att gratta mig på min födelsedag, beskriva hur mycket han saknar mig och säga att alla killar som inte vill ha mig är dumma i huvudet. Det kan få vilken gråtfylld kropp som helst att skina upp som en sol. Jag saknar honom med, jätte-mega-mycket. Men han är bäst ibland.