Jag har haft en bra dag idag. Fram tills nu. En pytteliten detalj gick inte som jag ville, vilket ju händer varje dag, men idag har jag mens. Jag ville mest sätta mig på golvet med armarna i kors och tjura. Likt en femåring. Tänkte att såhär kan jag inte bete mig och accepterade faktum. Nu vill jag krypa ihop till en liten boll och gråta. Inte för att jag är ledsen, för det är jag inte, utan för att jag har mens och tydligen tycker att vissa saker är en miljon gånger värre än vad det egentligen är. För vad jag vet så har världen inte konspirerat emot mig, jag är bara trött och tjurig ikväll och därmed väldigt lik en barnrumpa.