Som den tant jag sakta men säkert håller på att förvandlas till var jag idag redo att ge dödsblicken till en främling. Mitt på Amiralsgatan stod jag, fast mellan två rödljus. Bakom mig susar en motorcykel förbi så snabbt att han borde bli av med sitt körkort för länge sedan. Just som jag vände mig om och skulle leverera en dödsblick ingen skulle se, men jag skulle veta att jag fördömde det vårdslösa agerandet såg jag blåljusen. Det var en civilpolismotorcykel på utryckning. Jag skämdes lite för mitt dömande och kilade snabbt vidare så fort gubben blivit grön.