Igår sköts det med pistoler i Malmö. Mitt på gatan under eftermiddagen. Skottdrama, uppgörelse, kalla det vad du vill. Jag hörde allt.

Igår kom Jessica och mötte upp mig där jag satt och skrev på ett café. Efter en kaffe och lite skitsnack beslutade vi oss för att gå vidare mot Möllan. Vi hamnade tillslut på Ölcaféets uteservering och fortsatte med skitsnacket, jag tog ett glas vin, Jessie fortsatte med kaffet. Av någon händelse sitter vi och pratar om skottlossning. Hur ”vanligt” det är i Malmö, men att vi ändå är trygga då det oftast är maffia, gäng och andra skumma kretsar som leker med vapen. Det är inga galenpannor som skjuter på allt och inget, det finns oftast ett mål med skottlossningen. Nu säger jag inte att det är rätt, jag bara konstaterar att så är fallet.

Vi släpper ämnet när vi ser Guds gåva till kvinnorna gå förbi. Okej, han behövde klippa håret och byta byxor men hur känslig får man vara?! Då hör vi tre smällar, tittar på varandra och kommer överens om att det var snorungar med smällare. För inte kunde det vara pistoler, vi hade ju just pratat om det och… Nej, smällare var det vi hörde. Mellan oss och ”smällarna” var det en hundrastgård och ett skjul/byggnad en sönderklottrad liten sak, så vi såg inget. Vi hörde hur upprörda och skrämda hundarna blev, såg några stå och upprört prata i telefon, personal från butiker sticka ut huvudet genom dörrar för att se efter vad som hänt.

Kort därefter hör och ser vi polisbilar köra förbi med blåljus. Då var det verkligen ingen skottlossning, då borde ju ambulansen komma och polisen borde stanna vid brottsplatsen, eller? Vi såg inga pistoler och inga inblandade personer bara tumult runtomkring. Så kom det en tjej till uteserveringen och satte sig vid bordet bredvid där en kille satt och väntade på henne. Hon hade sett allt. Hon hade stått tio meter ifrån. Hon hade sett gängen springa åt olika håll, de skadade hoppa blödande in i bilar som körde iväg.

När jag kommer hem läser jag på Sydsvenskan att det var ett rånförsök. Tyckte att det lät konstigt. Vem avväpnade rånarna? Varför blev rånarna själva skjutna med sina egna vapen? Och varför berättade kvinnan om två gäng som sprang iväg? Några timmar senare uppdaterades alla artiklar och det står nu skrivet om gänguppgörelsen eller vad det nu kallas för denna gången. Det hela var väldigt odramatiskt mitt i kaoset. Men numera så vet jag hur pistolskott låter och min och Jessies diskussion några minuter före skotten, ja… låt oss säga att vi hade rätt, det rör sig bara om uppgörelser.