Minns så himla tydligt en grej jag skrev när jag gick i första klass. Vi hade ett glosprov/läxförhör där både aldrig och alltid var med. För att visa hur duktig jag var skulle jag stila lite och skrev:

”Alldrig stavas alldrig med två l, altid stavas altid med två l”

Jag kan inte få det ur mitt huvud. Hur tänkte jag när jag skrev det? Jag skäms lite…