Insåg för en liten stund sedan att flera decimeter snö som legat hårt packat på trottoaren under flera månader blir isbana när det töar. Jag menar ISBANA. Klarade mig nästan hela vägen hem men precis när jag vände mig för svängen ner för den lilla backen mot min port gick det inte längre. Jag trillade. Det kändes lite slow motion i fallet, men sen gick det snabbt. Jag flög upp, rättade till mössan som hamnat framför ögonen samtidigt som stegen styrdes snabbt mot porten. Tror ingen såg mig, men skammen och vetskapen om att jag halkade och trillade är stor. Hade lika gärna kunnat trilla mitt i stan framför 374 stirrandes människor. Skammen är påtaglig. Hjälp mig göra trilla till en bra grej, en sak att vara stolt över. Jag är mest stolt över att jag klarat mig från trilla så länge, men lovar jag att göra mitt bästa för att skryta om vurpan hela helgen.