Det är det enda som ryms i min hjärna idag. Igår. Helt fantastiskt. Bortsett från att jag förlorade hela tiden. Vill ni vinna ska ni inte vara i mitt lag, det bevisades igår. Jag var vinglig men trillade inte en enda gång med cykeln, så jättevinglig var jag inte. Nu kan jag inte se min cykel utanför fönstret, jag var kanske duktig och ställde cykeln där bak. Vem vet egentligen. Inte ens mina fyllemess skäms jag allt för mycket över. Visst upprepade jag mig själv lite, men det jag försökte kommunicera var väl okej. Nu ska jag lokalisera mina brunchvänner, jag är ju hungrig. Förutom att jag är trött då, men trötthet får man ta. Jag kan sova lite senare, fast innan uteserveringen. Hmm… Är kanske inte nykter än. Just ja, bilder. Det har jag massor. Men kamerasladden är nerpackad någonstans i en kartong som står i ett annat hus. Ni får se en annan gång.