Vem bär ansvaret egentligen?

Jag anser att jobbiga barn är föräldrarnas fel. I alla fall deras ansvar, det är antagligen något i uppfostran som inte fungerar (om det bara inte är en fas, vilket tycks vara mest hela tiden om man får tro mammor, men vad vet jag som är barnalös). Jag vill inte lägga mig i andras föräldraskap, alla gör sitt bästa och det är svårt att se sin egen familj från ett annat perspektiv än sitt eget. Alla jag känner med barn älskar sina barn mer än något, gör sitt allra bästa och skulle göra allt för sina barn.

Alla får göra som de vill med sina barn MEN att låta sina barn använda en kyrkogård som lekplats då tappar jag mitt medlidande. Ja, det är hemskt och alldeles fruktansvärt att flickan dog, men vad gjorde föräldrarna?! Hade jag sett ett barn leka på min morfars gravplats hade jag blivit totalt rasande och slängt ungen därifrån. Hade jag själv klättrat på en gravsten som barn hade jag snabbare än kvickt blivit utslängd från kyrkogården. Vad gjorde flickans föräldrar när hon använde gravstenar som klätterställning?

Jag förstår att det är viktigt att gravstenarna sitter fast. Men att tidningarna verkar lägga skulden på kyrkan och staten är för mig rent absurt. Det handlar om respekt mot gravplatsen, något föräldrarna bör ha lärt sin åttaåriga flicka. I min värld bär föräldrarna ansvaret (om någon tvunget ska pekas ut som ansvarig) för den tragiska olyckan, inte staten eller kyrkan.

Jag är så glad för mitt jobb

Igår hade jag en sådär bra dag på jobb att jag helst inte ville gå hem. Rapporterna jag gör varje morgon gick snabbt och lätt att göra, de nyanställda kom in för utbildning i konferensrummet och våra städare kom för första gången (så skönt att vi inte behöver städa själva längre). Så bestämde min chef att jag varje dag ska sitta två timmar med twitter, facebook och andra sociala medier (vilket är ungefär som den bästa lyxen, det hör till mina intressen och utbildning att göra, dessutom är det mitt egna projekt, min strategi och mest en jävligt rolig utmaning). Och så gav min chef mig en high-five för att min lunch såg nyttig ut (misstänker att han försöker få oss att äta bättre genom att sucka när hamburgaren kommer fram och high-fivea när salladen äts, bra psykologiskt grepp vem gillar inte uppmuntran och beröm?!). Det var en sådan dag som man nästan önskar alla dagar var.

Fredagsmys är Sophiatid

Ikväll är det Sophiatid. Någon marängsviss blev det inte. Däremot chips och dippa. Snart ska jag alldeles för tidigt lägga mig i sängen, och mysa med datorn (alltså se ett avsnitt av någon serie). Jag är förresten lite arg på House, såg en intervju med honom och ha är ju britt egentligen. Var obehagligt att se. Bilden är förresten gammal. Från veckan jag låg nyopererad och orörlig på mammas ovanvåning i våras. Är det fel av mig att sakna det?! Kanske det är tv-kanalerna, ett hus och en bil jag saknar, hahha.

Mitt undermedvetna ledde mig till fotboll

När jag slår på tv:n blir det automatiskt på tv3 eller kanal5. De har oftast de mest lättsmälta tv-programmen och en bra börjar på dagens tv-tittande. Men idag hände det något. Kontrolltummen tryckte på sjuan där tv11 befinner sig. Och just då är det försnack inför kvällens match. Jag har aldrig förr startat tv:n med sjuan och jag visste inte heller att matchen skulle visas på tv idag. Lite läskigt kan man tycka att det var mitt undermedvetna leder mig till fotboll, men är man mff:are så är man…

Godmorgon!

Ser ni så fint jag poserar för er på morgonen?! Nu blir det till att rusa till jobb och köpa frukost på vägen. Frukosten glömdes liksom bort idag. Men igår var jag duktig och åt frukost hemma och hade med mig matlåda till jobb. Dumt att skryta om något som borde hända varje dag. Skärpning på mig…

Ömma ben

För andra gången denna veckan blev det en timmes powerwalk efter jobb. Märks i benen att de inte är lika vana som förut. De ömma benen kan också bero på att jag har klackar nästan var dag på jobb. Mest troligt är ändå en kombination. Benen på bilden är mina, från i våras och tittar ni noga ser ni ett litet plåster vid naveln, det betyder att jag var ganska nyopererad. Nu ska jag studsa i säng och drömma om benmassage.