Tvättmorgon

När klockan ringde 07.00 somnade jag om. Åtta masade jag mig ur sängen och ner i tvättstugan. Vetskapen om underklädesbristen tvingade mig upp ur sängen. Fyy, vad mycket tvätt jag har idag. Trött bara av tanken. Längtar så galet mycket tills jag har en tvättmaskin uppe i lägenheten, så jag kan tvätta precis när jag vill. Vilket gjorde att jag flyttade över nästan hela min lön till sparkontot. Där sparar jag till tvättmaskin och bygga om garderoben. Och så vill jag ju fixa köket, men det är nog mer pengar och längre fram, om det ens blir.

Nästa vecka är jag helt ledig från skolan. Inte en enda föreläsning. Nu har jag varit sjukt slarvig att gå de senaste två veckorna, men denna delkursen är sådär långtråkig. Nästa har jag höga förväntningar på. Den ska nämligen handla om skribenter (om jag inte minns fel, vilket jag mycket väl kan med mitt guldfiskminne). I alla fall så fick jag mitt jobbschema idag och jag ska bara jobba dryga tio timmar fördelade på fredag och lördag. Får väl vara glad för det lilla jag får, men jag var liksom beredd på att jobba mycket nästa vecka. Nu får jag styra om planerna, eller fylla tomrummen. Kanske dags att skriva klart den sista tentan från Karlstad?! Ta mig tiden (och pengarna) att fixa mitt förfallna hår och kanske unna min ömma kropp en massage. För vem blir inte glad i höstmörkret av ny frilla och nyknådad kropp?

Måndag

Trots en rofylld dag fick jag en orolig natt. Vaknade massor och bara vred runt, var liksom obekväm i kroppen. När klockan väl ringde i morse hade jag både huvudvärk och ont i halsen. Somnade om och missade föreläsningen i skolan. Så himla dumt, jag ville verkligen gå idag. Nu sitter jag här halvsnorig och skriver på morgondagens deadline. Så kanske jag slipper sitta inatt och skriva. Så drygt att vara halvsjuk, för frisk för att bara vara hemma och sjuk från jobb men för sjuk för att riktigt orka allt som brukar göras. Fast jobbar jag flitigt nu en stund hinner jag tupplura innan jobb.

Förlängd helg

Jag kunde inte förstå hur jag skulle ta mig ur sängen när klockan ringde i morse. Så jag stannade kvar. Tog sovmorgon och hoppade föreläsningen. Vaknade och trodde jag snart skulle börja jobba. Dubbelkollade schemat – som tur var innan jag klev ur sängen – och mindes att mitt pass hade kortats ner. Jag börjar inte förrän två. Det känns lite onödigt att bara jobba tre timmar, men det är bättre än inget.

Jag ligger fortfarande kvar i sängen. Kommer liksom inte ur. Ligger med datorn och tar igen förlorad datortid. Jag tänker, klurar och funderar en del också. Det började jag redan med igår. Känner mig lite smådepp, men så är det ibland. Egentligen har jag massor att göra, men jag ligger bara här. Får göra allt en annan gång. Nu ska jag mysa med vemodet och snart ta mig till jobb.

10.15-12.00

Det var då jag hade föreläsning idag. En timme och 45 minuter enligt schema. Det var en gästföreläsare vi hade, någon författare. Efter lite information från vår vanliga lärare började killen prata vid 10.30. Efter två minuter slutade jag lyssna. Killen bredvid mig smaskade på ett tuggummi, tre tjejer snett framför satt och fotade sig själva och fnissade hysteriskt högt. Jag satt och skrev. Lyssnade lite sporadiskt. Ibland sa han intressanta saker, däremot inget som jag kommer ha nytta av. Jag vill inte skriva en bok utan bokstaven e. Jag vill inte skriva om Strindbergs böcker genom att sätta alla ord i bokstavsordning. Det är inte min grej. Så jag skrev om min bok. Den jag vill skriva. Min idé finns nu i punktform i ett anteckningsblock.

11.00 fick vi paus. Tio minuter. De fnittrande tjejerna gick hem. Killen spottade ut sitt tuggummi. Min bok i punktform var klar. Bestämde mig för att lyssna när lektionen återupptogs 11.10. Det var som att tiden gick baklänges. Det han sa var ganska intressant, eller kunde varit. Han pratade med samma tonläge i nästan två timmar. Ingen kan finna det intressant. Ingen kan finna den orken att lyssna på ett och samma tonfall i två timmar. Jag tittade på studenterna runt omkring mig istället.

11.45 frågar författaren om vi har några frågor. En dold glädje sprids inom mig, vi kommer få sluta tidigare. Men det fanns frågor. Typ två, sen fortsatte han prata ändå. 12.00 börjar alla skruva lite på sig, packa ihop sina saker, ta på sig jackor, några lämnar salen. 12.05 blir han tyst, en snabb applåd och jag lämnar salen tillsammans med mina klasskamrater. Undrar om han verkligen var klar då, eller tolkade vi en konstpaus som slut?

Höstsöndag

Vissa dagar är bättre än andra. Vaknade och utanför fönstret var allt vitt. En vit tjock dimma låg över stan och långt borta såg man solen kämpa sig genom dimman. Ut på långpromenad med Jessie i det fina höstvädret, med varsin kaffe i handen. Lite skvaller och bästismys. Nu sitter jag och skriver både nyhetsbrev och novell. Ser fram emot en händelserik vecka och bara njuter. Ska städa lite snart. Veckans kläder som hamnat på golvet ska till sin rätta plats. Disken ska bli ren och mat ska lagas. Och allt görs i långkallingar. Den lugna helgen har gett resultat i en mindre stressad Sophia. Så skönt. Har liksom ett fjånigt leende på läpparna för ingenting. Lovley!

Stress

Merparten av minutrarna i mitt liv är planerade. Visst kan jag ändra planerna, men jag har så mycket att jag måste offra något för att hinna med nåt annat. Människor verkar inte alltid förstå det. Att komma med något i sista minut till mig innebär att jag måste offra något annat. Den senaste veckan har skolarbetet blivit drabbat. Att pressa mig på att hänga med och hitta på skojjiga saker ger mig bara panik. Att i sista stund få mig att gå ut på stan för att hitta någon detalj jag plötsligt måste ha, får jag att gå i taket. Jag menar min sömn är planerad (dock inte inskriven i almanackan).

Visst gillar jag att ha mycket, men nu är det lite för mycket. 100% skola + 3 jobb!! Två av jobben gör jag hemifrån, vilket innebär att jag aldrig släpper jobbet. Det stör mig inte heller så mycket. Jag kan gilla att ligga i sängen med datorn och jobba tills jag somnar. Det som stör mig är när människor inte respekterar mig och min tid. Att jag får många sista minuten saker, som förväntas fixas direkt. Jo, jag kan fixa direkt, men då offrar jag skolan, mitt egna företag och de chanser jag har till att få arbeta med det jag vill. Mina minutrar är planerade.

Nu går jag till jobbet. Det är så himla gött. Jag fokuserar på det arbetet. Inga telefoner, inga mail, bara kaffe, disk, mat, beställningar… Rena avslappningen mot vad jag har hemma ibland.

Måndagssjuk

Jag tog sovmorgon idag. Struntade i skolan för att orka jobba nu. Har inte hjärta att sjuka mig, men egentligen är jag förkyld och jävlig. Tabletter tar bort febern och smink gör att jag ser frisk ut. Imorgon tänker jag vara frisk igen. Ska jobba då med. Har sjukt mycket styrelsejobb att fixa också. Och skoljobb. Toppen! Nej, nu ska jag sluta vara bitter och bli glad och jobba.

Ändrade planer

Hade liksom tänkt handla på Willy’s, plugga och fixa en massa saker idag. Istället tog tvätten min energi och styrelsearbetet såklart. Pluggandet som var tanken blev det inget med. Styrelsejobbet som jag försökt trappa ner och komma bort ifrån tar mer tid än jag har. Jag har inte samvete att lämna de andra i sticket, trots att jag egentligen inte hinner… Okej, jag är kanske lite extra bitter idag. Haft pulserande huvudvärk hela dagen och en förkylning jag inte vill ska utvecklas för att jag inte har tid att vara sjuk. Nu blir det plugg i soffan och te hela kvällen. So you know…

Efter en kort natt och en lång dag

Dagens första tanke: Vad kort natten var. Inte för att jag sovit lite (6,5 timme), men känslan var en kort natt. Så väntade en lång och trött dag. Först föreläsning i tre timmar, sedan räsercyklade jag till jobb och jobbade till stängning. Nu äter jag middag; Varma koppen och en rostmacka. Jag är så himla nyttig. Eller inte alls, pålägg blev jordnötssmör från Ullared (jag föll för frestelsen i trötthetens förvirring, men inte skäms jag allt för mycket i alla fall). Snart ska jag plugga och överdosera varmt te i en frusen och trött kropp. Vardagens charm är rätt underbar ibland.