Denna gången är det en groda som satt skräck i mig. Skulle flytta på en sopsäck i uterummet och där under sitter den och stirar på mig. Jag blir självklart livrädd och springer skrikandes in i huset och gömmer mig. Jag gömmer mig för en groda tio meter bort. Så ringer jag pappa i panik och berättar att det är en groda i uterummet. Pappa var väldigt oförstående, men sa att kvasten är bra att fösa undan den med.
Jag samlade mod och återvände till uterummet med en kvast. Lyfte på samma sopsäck och där fanns ingen groda. Vilket självklart skrämmer skiten ur mig så återigen springer jag skrikandes ur uterummet och släpper kvasten på vägen för att ta skydd inomhus.
Nyss kom pappa förbi och föste ut grodan till grannens gräsmatta. Min pappa är lite av en hjälte när det gäller grodor (och mycket annat som en rädd liten dotter kan råka ut för). Nu vågar jag gå ut i uterummet utan kvast tack vare min hjältepappa.