På långfredagen var det dags för min och pappas årliga konstrunda. Jag intog passagerarsätet och kartläsarrollen (jag är visserligen rätt kass på kartläsandet och tjoar till pappa att han ska köra på den gröna vägen och att pluppen är på höger sida om vägen, men stackars pappa löser körandet finfint trots min insats).

Vi såg målningar, skulpturer, fotografier, installationer och massa annat skoj. Här på Fabriken i Bästekille dit vi återvänder varje år pga favorit. (Obs, ej pappa på bilden – bara random gubbe).

Och så får man äran att gå på den röda mattan (som visade sig vara en installation av tyg som använts till bussäten) in i konstnärernas privata ateljéer. Det är rätt himla mysigt att spana in de gamla husen, snacka lite med konstnärerna och köra vilse på Österlen.

Jag hade som vanligt fel skor på mig. Vita sneakers och landsbygd och åkrar är icke att föredra. Kanske jag lärt mig till nästa år. Femte (eller är det kanske sjätte?) gången gillt heter det väl?

Jag har ungefär noll koll på hur många konstnärer vi besökte, men det har såklart pappsen. Ett helt excelark med sedda konstnärer och lunchrestauranger för att minnas guldkorn och slippa dubbelbesök. Tur att en av oss har koll på läget. Tack för i år pappa ♡