I lördags hade jag gäster och som förberedelse flyttades möblerna runt. Köksbordet hamnade i vardagsrummet och skrivbordet föstes mot hörnan. Mellan bordet blev en två decimeter springa. För att tända lampan, vars knapp plötslig var svårnådd, behövde huvudet vara ungefär mellan borden. Inga problem, tänkte jag. Först slog jag i ena sidan av huvudet lite nätt och som reaktion på det ryckte jag huvudet åt andra hållet. Där stod det andra bordet. Bordskant mot ögonbryn och en liten tår smög sig fram i ögat.

Oj, vad ont det gjorde och fortfarande gör. Öm som attan är jag! Dock är jag glad att jag inte fick blåmärke eller blåtira, vore just snyggt att komma med blåslaget ansikte till jobb en måndagsmorgon. Men mest skrattar jag åt mig själv och min förmåga att studsa huvud mellan bord.