När jag föddes var min bror 2,5 år. Sedan den dagen har han alltid varit där för mig. Han såg till att jag inte slog mig på lekplatsen och lät mig leka med hans bilar när jag var liten. Ibland fick jag vara med han och hans kompisar om de fick mitt godis, men det var det värt. När våra föräldrar skiljdes sa han att allt kommer bli bra och jag visste att Johan skulle vara där bredvid mig. Han har lagt en arm på min axel när jag varit ledsen och liksom haft koll på mig utan att jag vetat om det.

Så har han tyckt att jag varit världens störigaste lillasyster. Gaddat ihop sig med mina kompisar. Ätit de sista chipsen och slängt ut mig när han skulle ha fest. Ibland fick jag vara med på festen och numera verkar han till och med tycka det är kul. Vi är rätt olika jag och min bror, men det kanske är därför vi alltid varit sams. Kanske inte nära vänner, men aldrig ovänner. Och idag fyller han 30. På lördag ska det firas hela natten lång.