Kategori: Vardag

Nytt och fräscht

Postat av sophialonnergard

Så blev det lite nytt härinne på bloggen. Det var verkligen på tiden att ta bort det mörka och göra det ljust och fräscht. Alla detaljer, vänsterspalten till exempel, är inte helt på plats ännu. Men vad tusan gör det när det ser så här fräscht ut?! Mer än denna lilla hälsning blir det inte idag, då min högerhand är inpackad i ett stort, blått bandage och är otroligt svårmanövrerad för tillfället. Bandaget är efter en planerad Karpaltunneloperation, men det kan jag kanske berätta mer om när handen är tillbaka. Funktionellt alltså, handen sitter ju fortfarande kvar på sin plats längst ut på armen.

Välkomna till den nya designen i alla fall!

Jag ska bli modig

Postat av sophialonnergard

Nyårslöften hit och nyårslöften dit. De bryts allt som oftast ändå. För ett år sedan lovade jag att jag skulle sluta snooza. Det har gått åt pipsvängen om jag ska vara ärlig, har nog inte klarat mer än en morgon av icke-snoozande.

Inför 2015 då? Då ska jag bara bli modig och liksom släppa kontrollen. För jag är egentligen ett fegt kontrollfreak om man nu ska överdriva lite, men nu är det slut med det. Eller jag ska jobba med att vara mer modig och släppa på kontrollen. Så nu har jag anmält mig till en franskakurs och bokat en tid hos en spåtant. Ändå ganska modigt av mig att göra två nya saker bara sådär.

Och det bästa är att det här löftet är lite abstrakt och väldigt subjektivt så jag är den enda som kan säga om jag lyckats eller inte. Och dessutom blir jag förhoppningsvis en härligare person av det hela. Kul! Nu gör jag det här. Har ni några löften eller mål för 2015?

Vem vill välta en kille på moppe?

Postat av sophialonnergard

Jag måste berätta om det sjukaste jag sett på länge. I alla fall det elakaste. Jag kom cyklandes på en cykelväg i Malmö och blir omkörd av en moppe. Jag tror inte att mopeder får köra på cykelbanan utan ska hålla sig på gatorna, men är inte helt säker eftersom jag aldrig haft en moppe och således inte behövt lära mig mopedregler. Hur som helst så kör moppen om mig och får sedan mötande, i mina ögon kör han lugnt och hänsynsfullt, men det tycker tydligen inte en av de mötande. En gubbe ca 70 år som svänger ut mitt i cykelbanan bara för att kunna nå mopedisten. Och då försöker gubben knuffa av killen från mopeden! Hur sjukt elakt är inte det? Även om killen nu kanske gjorde fel och körde där han inte fick så förtjänar han väl inte att bli omkullvält från sin körande moped? Killen hade säkert brutit arm eller ben, blivit helt uppskrapad och skadat sig riktigt illa, hur kan en människa vilja göra så mot någon annan? Som tur var så tog killen upp handen och stötte bort gubbens arm så alla klarade sig fint och ingen trillade. Men jag är fortfarande helt chockad över hur en människa kan vilja en främling så ont?

Den stereotypiska byggarbetaren

Postat av sophialonnergard

På min väg till tåget går jag just nu förbi hela tre byggen. Med sina manliga byggarbetare. Två av dem har jag passerat varje dag sedan jag började pendla för snart ett år sedan. Det tredje är alldeles nytt och hemma på mitt eget tak. De manliga byggarbetarna är så väldigt stereotypiska och ibland även filmiska; fast inte på det positiva sättet utan på det mansgrisiga sättet. Det har hänt, inte bara en gång, utan två-tre gånger varje månad, att de mangrisiga byggarbetarna stannar upp i sina arbeten och tittar; snarare spanar in när jag går förbi. Man känner deras blickar upp och ner längs kroppen och hur de sedan följer en tills man gått tillräckligt långt ur deras synfält. Det har även hänt att jag blivit visslad på. På ett sätt möjligen lite trevligt med oväntad uppskattning; på ett annat sätt töntigt och stereotypiskt av äckliga mansgrisar som behöver hävda sig framför sina minst lika grisiga kollegor genom att objektifiera en främmande kvinna som går förbi. Det är som att det är okej att vara vidrig i sin flock, att de skulle vara skyddade och deras beteende rättfärdigas. Så är det inte.

I morse började min dag med en vissling från mitt tak. Följt av en obehaglig rysning.

Hipp hipp HURRA!

Postat av sophialonnergard

Igår fyllde jag 30, vilket google självklart hade koll på. Var gång jag googlade fick jag mig en liten hälsning och det förgyller såklart dagen. Att jag dessutom blev uppvaktad på jobb med restauranglunch, blommor och paket var inte heller helt fel. Det verkar som att de lyssnar på mig när jag pratar om hur illa jag tycker om kemikalier i mat, hud- och hårprodukter, för jag fick en samling hudvårdsprodukter som är helt kemikaliefria, gjorda på 100% naturliga ingredienser, och som dessutom luktar supergott. Ser fram emot att få duscha och smörja in mig idag, haha.

När jag kom hem väntade två blombuketter utanför min dörr. Inte så farligt att fylla 30, faktiskt, hemmet blir superfint av alla blommor. Idag har jag tagit ledigt och ska välkomna 3 fantastiska personer in i mitt hem över helgen och på lördag blir det fest för att fira ordentligt. Snacka om en toppenhelg framför mig.

Äntligen lite glädje

Postat av sophialonnergard

Det händer inte så ofta just nu i mitt liv, men plötsligt, utan någon orsak, så kom den. Glädjen, sprallet, buset. Och det känns fantastiskt! De mörka ringarna under ögonen kämpar jag varje natt mot, men de hänger sig ihärdigt kvar, tyvärr. Men det kommer också bli bättre.

Tillbaka till glädjen, den glädjen som gör att du går runt med ett fjånigt leende utan någon som helst anledning. Så har jag haft det en timme nu, hur bra är inte det?! Kanske beror det på att jag haft en bra dag. Har orkat med en snabb tur på stan, diska och plocka ner plastjulgran med pynt som jag sedan fick upp på vinden, dessutom så fick jag på bollen på min hemstickade mössa. Det låter kanske inte mycket för världen, men för mig, just nu, är det stort. Att åter få känna mig lite självständig och mindre som ett kolli som behöver hjälp med allt. Så vet jag imorgon säkert kommer bli ytterligare en tung dag, men vad gör det när jag är såhär glad för lite disk och julpynt!?!

Tid

Postat av sophialonnergard

Den där tiden är man ju aldrig nöjd med. Antingen finns det för mycket eller för lite. Oftast för lite. Först tror man att svaret ligger i att sova mindre, men det går ju inte. Sömnen är ju det viktigaste av allt. Sömn och mat alltså. Så tror man att jobbet är det viktigaste i hela världen. Och visst är jobbet viktigt men världen går inte under om en deadline tvingas flytta. Så sakar man lite av det sociala, men det är ju dumt för det är ju så himla roligt. Och har man kul blir man en gladare och mer bekymmerslös människa och då är ju tidsbristen inte heller lika jobbig, för man är ju mest glad och positiv ändå.

Med det sagt borde jag lyssna på mig själv och min kropp. Sluta stressa över småsaker, äta ordentligt, prioritera sömn och vila och ha roligt. För det här med magkatarr är ju verkligen inte roligt!

Det är inte så att jag har slutat

Postat av sophialonnergard

Jag har bara varit i rymden…

Nä det har jag inte, bara på Universeum i Göteborg. Och väldigt mycket annat har jag hittat på när jag inte bloggat, men har börjat sakna bloggen en del. Hur lustigt det än kan verka så mår jag nog ganska bra av att få skriva om nonsens på internet, oavsett om ni läser det eller ej. Så efter noga funderingar om tid och vilja så kommer jag att ge det en chans till. Dessutom så har jag slängt ut min tv och börjat sticka så något ungt och poppigt behöver den här nästan 30-åringen syssla med för att inte bli skickad till ålderdomshem.

Vintern som snodde våren?

Postat av sophialonnergard

Som jag önskar att marken såg ut så nu, men det gör den inte för det ligger fortfarande snö på sina ställen. Fast idag värmde solen, förutsatt att man befann sig i solen på en vindstilla plats. Jag har förresten nytt jobb i Köpenhamn. Ett fantastiskt roligt jobb som tyvärr bara är ett vikariat under en kortare period. Håll tummar och tår för mig så jag får förlängt!

Annars har jag blivit en bokmal. Av tre anledningar: 1. Bokklubben vi startat 2. Pendlingen (som jag faktiskt gillar) 3. Jag är en periodare gällande läsning, nu är en sån period. Kort uppdatering om de viktigaste tingen i mitt liv (min nyinköpta väska också, men det är nog mest nyhetens behag). Har vi tur kommer det en lite mer intelligent text inom kort, ska samla tankar och lite tid, sen jävlar!

Onani är lösningen vid överambitiöshet?

Postat av sophialonnergard

Jag har vissa tendenser att vilja allt. Det är nödvändigtvis inget dåligt, snarare ganska bra. Min chef instruerar vad som är superviktigt och vad som kan göras vid ett senare tillfälle. Jag förstår och håller med, men tänker att ’jag nog kan få allt gjort om jag jobbar över lite varje dag’. Samtidigt har jag ett ambitiöst årsmål i hur många mil jag ska springa 2013 (ganska mycket mer än en mil i veckan). Och varje dag måste jag läsa x antal sidor i boken inför träffen med bokklubben jag numera är en del av. Nu får vi inte glömma att jag ska göra matlådor till fem luncher i veckan och såklart vara supersocial och träffa mina fina vänner typ jämt. Och inte heller glömma alla projekt som pågår här hemma samtidigt som jag strävar efter ett konstant rent hem eftersom jag hatar smuts. Så planerar jag fester, resor, förändringar och annat livskoordinerande som fyller skallen. ”Du måste onanera mer” sa en vän ”det frigör endorfiner och är bra för dig”.

Är det allt? Är onani lösningen till att jag hinner med allt min överambitiösa hjärna vill uppnå?