Idag gick jag inte upp när klockan ringde sju. Vid halv nio tvingade jag mig halvsovandes upp ur sängen. Så snärtade syltburken sin metallgrej till locket på min hand, precis där tumme möter hand, och gjorde mig illa. Nu gör jag handgymnastik och grimaserar för det gör ont. Trycker på det onda och rycker till i hela kroppen som om smärtan kom som en chock. Så stryker jag ömt mitt finger över det röda och tänker att svullnaden kan inte vara för evigt, synd att den sitter på min högra hand bara. Nu ska jag stirra på den tysta telefonen och hoppas på rätt samtal och tänka på något som gör denna dagen värdefull.