Hade planerat en springtur efter uppvaknandet idag. Tji fick jag. Lite halsont och störtregn har stoppat mig. Kanske bäst för jag behöver stressa ner. Vet inte var stressen kommer ifrån men symptomen finns det många av. Öm och känslig mage blir magkatarr, jag är lättirriterad, glömsk som attans (vilket jag inte är vanligtvis), konstant huvudvärk och fruktansvärt trött.

Jag skrattar åt mig själv när jag glömmer ta deo på morgonen. Eller sitter i flera minuter för att minnas hur sjuk stavas. När jag tappar bort glasögon som legat på samma ställe hela tiden, får en örfil av trötthet innan klockan slagit tio eller när jag väljer te framför kaffe för att slippa den brännande känslan i magen. Men det är inte så kul. Jag vet att jag inte brukar vara så här.

Vintern har varit kämpig med både jobb och skola och nu väntar sex veckors boende i kappsäck. Det är stressande. Några av veckorna är boende fixat, andra är fortfarande ovissa. På jobb händer mycket, det är lika delar roligt och jobbigt. Och jag trivs väldigt bra med både jobb och privatliv, men saknar nog stabilitet. Och just nu försvinner den största stabiliteten i mitt liv, mitt boende. Kanske att jag finner ro i nya rutiner med kappsäcken, men mest längtar jag till badrummet är klart och jobbet mer roligt än jobbigt. Det sker ungefär samtidigt och tills dess härdar jag ut och kämpar på. Man får jobba hårt för att nå sina mål. Inga konstigheter.

Och idag myser jag i soffan tills jag ska hämta på flygplatsen. Sen fortsätter jag mysa, tror det kan vara bra för mig.