Först trodde jag det var en tillfällighet. Sedan tänkte jag dräpa den. Men så tänkte jag på konsekvenserna. Det kunde knappats vara hundens fel heller. Dräpa ägarna känns lite väl drastiskt. Och de konsekvenserna är garanterat värre än konsekvenserna för hunddråp och inte skulle jag slippa skallen för det. Det kan tyckas lustigt speciellt då hunden antagligen är oskyldig medan ägarna har hela skulden.

Inte är det på någon nivå rätt att hunden skäller flera timmar varje dag. Speciellt inte rätt mot hunden. Undrar varför den skäller. Vad det är som gör att den varje kväll fyller sina små lungor med luft för att sedan på högsta nivå skrika ut sin klagan? Vad är det den vill ha sagt?

Mina känslor har förvandlats från hat till sympati. Plötsligt vill jag hjälpa. Kanske ge ägarna ett medlemskap i brukshundsklubben och köra dem dit en gång i veckan för att de ska lära sig ta hand om sin hund. Kanske vore det bäst att dräpa hunden, för att den ska sluta lida. Och sedan svartlista ägarna från alla kennlar i hela världen. Men jag är för feg för att göra något. Istället sitter jag här och lyssnar på hunden som skäller och får ont i hjärtat av skallen som aldrig tar slut.