Idag har jag, som många andra dagar, suttit i mjukisar i min soffa med datorn i knäet. Idag har jag inte duschat, inte heller borstat tänderna. Jag har druckit alldeles för mycket kaffe och ätit alldeles för lite. Jag har läst, analyserat, skrivit och tänkt. Så ser mina dagar ut allt som oftast. Hygienen brukar jag vara bättre på dock. Hur skoltrött jag än är så gillar jag detta. Det är en skön känsla att kunna bestämma över min egen dag såhär. Att kunna lulla runt och vara lite ofräsch och se förjävlig ut samtidigt som jag faktiskt producerar något och gör något vettigt. Nu är det så att jag önskar för allt i världen att det inte var skolan jag höll på med utan skrev mina egna texter som jag även tjänade pengar på. Det finns något med detta måste som hägrar över skoluppgifterna som gör att jag känner avsky. Samtidigt är det något tillfredsställande över att färdigställa en uppgift. Men detta är mitt liv just nu, min vardag är mjukisbyxor och smutsigt hår och lika mycket som jag älskar det så avskyr jag det. Men det är den fantastiska hatkärleken som driver mig framåt.

Jag tänker spendera resten av kvällen i mina mjukisar, jag tänker inte duscha idag, jag ska fortsätta analysera och skriva, jag tänker inte införskaffa mig de glödlampor min lägenhet så desperat suktar efter utan jag tänker sitta här i mörkret, upplyst av datorns ljus. Däremot har jag planer på att borsta tänderna om ett tag.