Igår satt jag och skrev på en novell som var så jobbig att skriva att tårarna rann. Idag sitter jag återigen med känslorna i en glasskål. Jag har sett fram emot det så länge, men är ändå lite rädd. Igår kunde jag inte somna och idag går tiden långsamt. Vad som sägs kommer ha stor betydelse och det är bara en sak jag vill höra. Snart ska jag bege mig, så fort tiden har kommit i kapp.