Det händer inte så ofta just nu i mitt liv, men plötsligt, utan någon orsak, så kom den. Glädjen, sprallet, buset. Och det känns fantastiskt! De mörka ringarna under ögonen kämpar jag varje natt mot, men de hänger sig ihärdigt kvar, tyvärr. Men det kommer också bli bättre.

Tillbaka till glädjen, den glädjen som gör att du går runt med ett fjånigt leende utan någon som helst anledning. Så har jag haft det en timme nu, hur bra är inte det?! Kanske beror det på att jag haft en bra dag. Har orkat med en snabb tur på stan, diska och plocka ner plastjulgran med pynt som jag sedan fick upp på vinden, dessutom så fick jag på bollen på min hemstickade mössa. Det låter kanske inte mycket för världen, men för mig, just nu, är det stort. Att åter få känna mig lite självständig och mindre som ett kolli som behöver hjälp med allt. Så vet jag imorgon säkert kommer bli ytterligare en tung dag, men vad gör det när jag är såhär glad för lite disk och julpynt!?!