Hemma, dvs Skanör & Falsterbo (eller det var hemma, men heter fortfarande hemma för mig) där har alla Falsterbotofflor. Jag har Falsterbotofflor, fast jag bor i Karlstad nu. Alla mina vänner här uppe tycker de är fula och mina har inte ens en gås på, bara blommor. De pekar och skrattar åt mina tofflor. Jag tycker inte alls de är konstiga eller fula. Inte så fina heller, de bara är.

För ett par år sedan var jag tillsammans med en kille från Borlänge. Han var också en av de som pekade och skrattade. Jag berättade att alla har sådana hemma. Förklarade att man hade de när man var på Ica, eller till stranden, i skolan, mest hela tiden faktiskt. Han trodde inte på mig. Så besökte han mig en helg den sommaren och alla hade Falsterbotofflan på fötterna som vanligt. Han stirrade på alla fötter han såg och påpekade att alla verkligen hade tofflorna på sig.

Det var mest det jag ville säga. Alla har de hemma, jag är uppväxt med tofflor på fötterna så sluta titta konstigt på mig när jag går till Konsum i mina tofflor. Kanske ska köpa ett par till, fast med en gås på, mest för att retas med er som stirrar.

Nu blir ni allt chockade. Idag sitter jag i skolan sen åtta imorse!! Har visserligen bara lunchat, gått runt på en arbetsmarknadsdag, hämtat en bok och öppnat ett tomt dokument. Men jag är här. Det är tanken som räknas.

Beställde just en biljett till Malmö. Imorgon drar jag ner, stannar en vecka typ. Vill ni ses får ni väl ringa. Bara så ni vet. Nu blir det kaffe.

Ligger sömnlös med svullna ögon. Idag har liksom varit en sån dag. Stundom njutit av solen och sällskapet av vänner, stundom fällt alldeles för många tårar för egentligen ingenting. Jag har med gott mod och energi tagit tag i jobbsökandet, som varje dag fast idag med glädje och inspiration. Jag har känt mig peppad, men med några dippar. Djupa dippar. Idag har jag varit en gråtare, vilket jag aldrig annars är. Just nu känns allt hopplöst, kan dock bero på att klockan är närmre ett och att jag egentligen är trött, men kan inte riktigt sova. Imorgon tar jag nya tag. Men först väntar vad som känns kommer bli en lång natt.

Nicke och Robban på nyår

Kafka fick stanna hemma, istället fick hatten och solisarna följa med till Nicke. Kaffe i solen, skitsnack och jag fick massage. Så underbart. Ibland när allt känns kaos ska man bara pausa livet och njuta av det bra som finns. Så med ny energi, en doft av massageolja och bra musik i högtalarna ska jag nu planera min sommar, höst och framtid.

Idag har jag bestämt mig. På riktigt bestämt mig, inga kansken finns kvar. Nu krävs det en hel del jobb från min sida för att sätta planen i verket. Detta firar jag med årets hattpremiär. Hatt, solisar och Kafka ska få joina mig i solen. Det må vara en bucklig hatt och vingliga brillor, men det gör inget är ju känslan som räknas. Hade jag varit rik hade jag säkert inte haft buckliga och vingliga saker, men vad är utmaningen med livet om man inte får kämpa ibland?!

Jag har hittat dem. Skorna med stort S. Skorna som får blodet att rusa snabbare, hjärtat att slå hårdare och håret att resa sig. Jag är förälskad, kan inte sluta tänka på dom. Nu ska jag leta rätt på 700kr så kan min nya kärlek bli min.

– Det är för närvarande fullt i telefonkön, var god försök senare igen. Hur kan det vara fullt i en kö?! Lite tröttsamt att sitta med migrän och lyssna på rösten hos vårdcentralen som berättar för mig att jag måste ringa igen och igen och igen…

Jag har säkert berättat om alla mina konstiga rädslor förut, bland annat om min rädsla för saker under vatten. Nu är det så att jag även är rädd för källare och vindar (heter det så i plural?). Redan på väg upp/ner känner jag hur hjärtat bultar snabbare och ilningarna far över ryggen. Obehaget försvinner när jag låser dörren om mig i min trygga lägenhet igen. Så oftast när jag ska upp på vinden tvingar jag någon av mina stackars killar följa med upp.

Idag är jag stoltare än stoltast och självförtroendet är på topp. Både igår och idag har jag alldeles ensam varit på vinden i olika ärenden. Igår var jag livrädd, idag mycket lugnare. Jag har två olika vindsförråd med olika dörrar från trappen. Där jag var igår är det läskigaste av de båda. Fråga mig inte varför, men så är det. Jag är i alla så stolt över mina prestationer att jag var tvungen att berätta för er.

Herregud, Stockholmarna blir fler!! Nej, det är väl inte riktigt panik, men nästan. Det är inte så att jag inte tycker om personer som bor i Stockholm utan stereotypen av stockholmaren jag inte gillar. Ni vet fisförnäm dialekt, försöker vara finare än vad de är, skryter, festar, glam och glamour. Speciellt unga tjejer och killar som spelar äldre och rikare.

Jag vet att det låter som avund, men jag tror inte det är avund. Det är inte personerna jag ogillar, det är den karaktär de gör sig till. Den karaktär de arbetar hela livet för att bli. Det är de jag inte tycker om. Det påklistrade leendet på minglaren, det falska vad kul det var att träffas. De porträtterar sig själva som den perfekta människan med ett bra jobb, bra familj, bra lägenhet, stort socialt umgänge – givetvis med rätt personer. Dessa människor ska inte avlas. För guds skull stockholmare, uppfostra era barn till att vara sig själva och inte en föraktad stereotyp.

Läs hela artikeln HÄR.

Dag ett av min kampanj har gått bra. Upp vid åtta, dog i soffan vid åtta – tolv timmar senare. Några matpauser däremellan, men annars har jag jobbat på hela dagen. Nu ska jag bara hålla mig vaken ett par timmar till innan jag ska sova gott. Morgondagen ska bli minst lika produktiv, då är det jobbsökandet som är i fokus. Hittade förresten lite nya syprojekt när jag gick igenom min garderob, så leker kanske syjunta imorgon också. I sann hemmafruanda har min scarf fått sitta på huvudet när jag fixat idag. Tack, Mad Men för fantastisk inspiration från the good old days.