Jag är på väg mot tåget. Klockan är strax efter sex på morgonen. Det är kallt och halt ute. Luften känns frisk och man känner doften av vår. Snart är den här. Jag tittar upp från isfläckarna på marken och ser en gestalt långt framme. Han är på väg mot mig. När gestalten kommer närmare höjer jag blicken. En solbränd kille, ljusa färger, blå ögon. Jag skulle gissa på att han är minst fem år äldre än mig. Han ser bra ut. Så möts våra blickar. Jag hälsar genom ett blygt leende som genast besvaras. Just när vi passerar varandra stirrar han djupt in i mina ögon. Jag brister ut i ett stort leende och känner hur det pirrar i hela kroppen.

Jag går med snabba steg mellan tåget och tunnelbanan i morgonrusningen. Mellan några pelare i mitten av gången står tre personer som fastfrusna. I deras händer ser jag Vakttornet. Jehovas Vittnen alltså, det förklarar saken. Jag möter en av killarnas blick. Det är som om allt tystnar och tiden stannar för några sekunder. Hans blick tränger genom mig. Jag känner mig naken. Han ser mig och mina innersta hemligheter. Jag sliter min blick från hans och fortsätter med snabba steg mot tunnelbanan.

Inatt gick jag från Stephan stel som en fossil, med yrsel i huvudet och tårar i ögonen. Ryggen var helkass. Idag vaknade jag endast stel som en pinne, ser ut som jag har en stålskena inopererad längs ryggraden. Är i alla fall lite mer rörlig och har lite mindre smärta idag, fast då ligger jag fortfarande kvar i sängen nu. Kanske dags att kravla sig ur sängen och ta tag i fredagen. Frågan är vad jag ska göra idag. Jobba lite med några texter, men sen?! Fredagsdrink, fredagsmys, fredagsfest? Jag är öppen för förslag…

Sitter i ett faktiskt intressant möte. Lär mig att ordet tjej från början betydde hora. Diskuterar självklart andra viktiga och intressanta saker, men det är inte ni intresserade av att läsa om inte Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisations framtid och strategier och annat. Nu kom lunchen, sushi!

Jag hade behövt en specialgrupp av läkare, en naprapat, en psykolog och gud-vet-inte-vad. Tror ni man kan få paketpris? Inte en enda del av min kropp som inte värker just nu. Det kanske ska vara så, vad vet jag, har inte testat någon annan kropp precis.

På väg mot Stockholm igen, en telefonkatalogstor hög med dokument ska gås igenom och uppdateras. Toppenskoj att spendera sin torsdag med. Hinner kanske smyggöra andra grejer, men det är ytterst tveksamt. Och självklart är jag trött, det är trots allt Sophia vi pratar om. Jag fattade inte riktigt vad som hände kvart över fem när klockan ringde, så allt är som det ska med andra ord…

Jag har glömt att berätta om mitt nya schampo och balsam. Ni hittar de förresten på Bangerhead, som ni enkelt klickar er in på i högerspalten. Det är där jag har beställt från, billigt och snabbt. Tog ett par dagar så hade jag produkterna hemma. Helt perfekt. I alla fall. Jag tappar det mesta av mitt fluff i håret efter en natt, det är jätte trist efter två nätter är håret lite flottigt. MEN NU! Nu är det inte alls så. Mitt hår är fluffigt och lent. Det är inte elektriskt, platt och skitigt. Det tar typ fyra dagar innan jag anar att håret är smutsigt. Sen är det pumpar på flaskorna vilket är helt underbart, jag gillar mycket. Ännu inga negativa saker och detta har jag använt i två veckor nu och då borde den första förälskelsen vara över ju ; )

Idag har jag legat på soffan under ett täcke, halvsovandes med en fruktansvärd huvudvärk över ansiktet (!?!). Har medicinerat mig med mina sista Ipren och nässpray, men inte tusan har det hjälpt. Kan det vara bihåleinflammation kanske?

Hittade i alla fall en artikel om min kära hemkommun Vellinge som roade mig väldigt. När jag fick reda på att beslutet att Vellinge skulle ta emot fem ensamkommande flyktingbarn om året, tänkte jag att det var på tiden. Det är ett bra politiskt beslut för kommunen, men sanningen är att det aldrig kommer flytta några flyktingbarn till Vellinge. Det kommer inte finnas familjer för de att bo i.

Nu har Göran Holm varit så korkad att han erkänt detta för en reporter som (o)lyckligtvis hade en dold mikrofon. Göran borde ha mer vett och inse att en reporter alltid letar efter bra storys och speciellt om reportern kommer från Uppdrag Granskning. Göran är en snäll karl med lite storhetsvansinne och förbannat rolig. Jag gillar borgmästare Göran och min gamla hemkommun, man får bara inte ta det på allt för stort allvar.

Inatt sov jag bara åtta timmar och känner mig dödstrött, oinspirerad och vill helst mysa hela dagen. När jag sovit tio elva timmar så känner jag mig pigg, energisk och arbetssugen. Vad är det för fel på mig? Varför kräver kropp och sinne så mycket vila av mig? Någon som är som jag?

Igårkväll läste jag ut min bok. Jag känner tomhet. Vill hitta en ny bok att fylla tomrummet med. Idag ska jag skriva inte läsa, måste försöka fokusera på att skriva och redigera. Det är två bra personporträtt det ska bli. Inte halvbra, det är inte kul. Så det ska jag göra idag, bra personporträtt inte läsa eller längta efter böcker. Ny bok får det bli ikväll EFTER jag skrivit. It’s a plan

I söndags köpte jag en såndär chokladkaka. 100g stor med daim i. Jag tycker egentligen inte att choklad är så himla gott utan mest äckligt faktiskt. När jag kom hem ångrade jag mig lite att jag köpte den. Men nu! Ojojoj, jag har slagit rekord i chokladätning. Den där chokladkakan är slut och jag vill springa ner till Konsum och köpa mer. Tre dagar tog det. Nej mindre än så, två dygn! Söndagkväll till tisdagkväll. Kommer jag bli en chokladälskare nu eller är detta bara en tillfällig fas jag går igenom?

Spontanköpte tågbiljetter till Malmö över påsk. Ingen vet att jag kommer. Jag har inte frågat om någon är hemma, om jag kan sova där men jag kommer. Lektion nummer ett i hur man tappar fokus på att jobba: boka en biljett hem. Tänk om ingen är hemma om alla bestämt sig för att resa bort över påsk, va tusan ska jag göra då? Oj, skulle jag ha kollat med mamma först kanske…