heltid, deltid och alzheimers

Märks idag att mitt bloggsug är tillbaka, antagligen för att jag haft en ”vanlig” dag. Lite Stockholm, lite tåg, lite mindre måste-sitta-vid-ett-skrivbord-och-göra-samma-sak-hela-dagen. Usch, vette fan om jag är gjord för kontorsjobb 9-17. Känner mig så låst, oinspirerad, oproduktiv. Frågan är vad fan jag ska göra i januari då? Vilket jobb/yrke ska jag satsa på?

Tro mig inte fel, jag trivs bra på radion. Men det finns ju ett men. Det finns det alltid. Jag ska kanske skaffa två deltidsjobb istället? Lite ombyte. Typ radio och skriva. Jobba deltid och ha egen firma deltid? Hur som helst så har jag tid att fundera, i alla fall några veckor.

Det var inte alls detta inlägget skulle handla om. Jag har idag lyckats glömma/förtränga en uppgift till skolan. Har fixat klart fyra små inlämningsuppgifter, men glömde bort den stora. Jag får se hur mycket jag orkar göra inatt. Vart iväg och var social ett par timmar nu, de andra gick ut, jag gick hem. Nykter och glad, men trött. Jaja, lite kanske jag lyckas skriva ihop här i sängen, får lösa resten imorgon.

Miraklet kallat webb-tv

Webb-tv är något av det bästa jag varit med om på länge. Som busy-kvinna hinner jag ju inte alltid sitta hemma kvällstid och titta på alla ”måsteprogram”. Nu kan jag se de flesta när jag vill. Kanon, toppen, tipptopp, you name it. Jag är glad för detta i alla fall.

MEN, varför kan man inte buffra dessa program? Måste man acceptera att det konstant hackar, att tal och bild hamnar osynk, att ett program på 45 minuter tar över en timme att se på grund av att det stannar titt som tätt? Nej, detta är inte okej. Tekniken idag är bättre än så! Trots en halvkass uppkoppling till nätet så ska man väl ändå få se ett tv-program på nätet.

Det finns en enkel lösning jag ofta använder mig av när jag streamar One Piece. Jag sätter igång avsnittet och låter det buffra ett par minuter så att jag sedan kan se det utan avbrott. Varför kan inte svensk tv göra på samma sätt? Bara för att jag inte är hemma en kväll så behöver jag väl inte straffas genom att få se ett program med dålig kvalité som tar en paus lite hela tiden…

Jag ber om ursäkt till svensk tv att jag inte sitter hemma varje kväll och tittar på tv, jag har faktiskt ett liv. Jag uppskattar fortfarande tv och älskar att svensk tv faktiskt anpassat sig till oss med liv. Men nu vill jag ha kvalité, tack!

Kontorsråtta


Sådär ser jag ut när jag sitter fokuserad på kontoret. Är i Stockholm och planen var att jobba med en artikel till journalistikkursen, men just nu kommer jag inte in i programmet där uppgiften finns. Så eftersom jag inte memorerat uppgiften finns det inte så mycket jag kan göra. Förutom att blogga och slösurfa då =) Kanske ska ge det en chans till innan jag ger upp och tar tidig lunch…

Vuxenpoäng till mig

Har idag tagit vuxna och mogna beslut. Under vinminglet blev det ett glas vin, inte tre-fyra. Under middagen blev det ett glas vin istället för tre. När jag inhandlade tobak blev det snus istället för cigg. När de andra gick på krogen gick jag till hotellet. Jag är stolt. Kropp och knopp ska vårdas, lite i alla fall. Nu ska jag gosa ner mig i hotellsängen med kroppen fylld av stolthet och vuxenpoäng!

Ensam

Nu ligger jag här ensam på hotellrummet och mår inte så bra. Ensamheten plus dålig kropp gör att tankarna vandrar år fel håll. Rädsla, frustration, ångest. Men det går nog allt över. Har inte riktigt hunnit bearbeta allt så när jag väl blir ensam så tänker jag. Haft massa ont i magen sen fyra-tiden så nu känns det lite dumt att gå iväg och fixa mat. Stannar nog på rummet och försöker sova tidigt. Delar dock rum med Elsa som inte kommit än, så får se när hon dyker in. Nu ska jag se Grey´s.

Gallsten

Idag fick jag resultatet från mitt ultraljud jag gjorde förra veckan. Gallsten. Inte så kul, nu verkar det bli konsultation med kirurgen nästa. Lite läskigt faktiskt. Googlade givetvis gallsten nyss så nu är jag uppdaterad. Ett tillstånd vanligast hos kvinnor 40+. Min kropp är tydligen lite äldre än mitt huvud. Men enligt internet så matchar mina symptom gallsten och just det, det såg ju läkaren på ultraljudet också. Men det vore ju skönt om jag fick veta att det verkligen är detta som orsakar mina magsmärtor, illamående osv.

Förresten! Vilket jävla system. Jag fick ett brev! inte ens ett telefonsamtal för att berätta om gallstenen. Vet inte om det läkaren eller landstinget jag ska skylla på. Antagligen läkaren, min förra läkare ringde alltid, attan att han gick i pension.

Nu är jag lite febrig och ynklig, var hos läkaren för öronont idag, men fick reda på att det var en körtel i halsen som svullnat på grund av förkylning som typ trycker på både hals och öra. Kul, kul. Gick tidigt från radion för febern. Imorgon måste jag dit och klippa ihop två reportage, sen direkt till tåget som bär av mot Stockholm och två arbetsdagar där innan jag återkommer till Karlstad.

Det är alltså en trött, sjuk, grinig och sönderarbetad Sophia som kommer jobba sönder sig själv lite till. Tur att jag har arbetslösheten i januari att se fram emot. Dags att sova nu kanske?! Uppdaterar lite om helgen som gick imorgon. Min Jessica var här och det ska det är klart värt att nämna flera gånger om!! Nu: natt.

Journalistik, Blogg B: Etik i medierna

När det gäller publicering av namn, ansikte och annan information om misstänkta brottslingar så tycker jag att det är omöjligt att sätta bestämda gränser och regler. Det bör istället bedömas från fall till fall. Problemet är att följderna är svåra att förutspå.

När Anna Lindh blev mördad hängdes fel person ut i pressen. Vi fick veta allt om den så kallade ”34-åringen”, allt utom hans namn och ansikte. Det hade ingen betydelse, många listade ut vem han var och han gick själv ut i en intervju och berättade hur dåligt han mådde av alla anklagelser.

När den så kallade ”bussmannen” blev uthängd med bild i media, så gav det bra resultat som resulterade i ett gripande och även en häktning. Men vad hade hänt om det varit fel person på bilden?

Det handlar om stor försiktighet, ska man publicera uppgifter som gör att oskyldiga får hela livet vänt uppochner? Nej, det ska man inte. Ska man publicera uppgifter som gör att våldtäktsmän, pedofiler, mördare och andra kriminella blir gripna? Ja, det borde man göra. Men HUR ska man veta om den misstänkte är oskyldig eller ej? Det kan man inte.

Det är en hårfin linje och det är omöjligt att göra rätt alltid. Om man aldrig skulle publicera, hade Sverige haft fler brottslingar som aldrig åkt fast. Viss publicering leder till tips som gör polisen arbete lättare. Eller rent ut sagt möjligt. Polisen är i många fall beroende av allmänhetens hjälp.

Den stora frågan är publicera eller inte publicera? Hur mycket information ska publiceras? Försiktighet tycker jag är det viktigaste. Jag säger ja till publicering, MEN det får inte gå för långt. Ansikten, arbetsplats och andra avslöjande detaljer bör uteslutas. Även att noggrant poängtera att personen endast är misstänkt och inget annat är viktigt vid ett eventuellt publicerande.

Snart snart snart!!!

Snart tar jag helg från radion. Snart tar jag mig ett glas vin. Snart kommer min älskade Jessica hit. Kommer bli en kanonhelg. Massa mys, skratt, tjejsnack helt enkelt massa roligheter. Men först ska det jobbas klart på radion, sen blir det systembolagert med grabbarna. En dammsugning och en dusch ska även hinnas med däremellan. Hur som helst så är det snart snart snart!!!

Svårt beslut

Idag mailade jag ett katthem och frågade om de har möjlighet att ta Sotis och hitta ett nytt hem till henne. Känns lite jobbigt, men det är en grej jag måste göra. Allergin blir bara värre (eller så blir jag sämre på att ta allergimedicin…). Det är i alla dags nu. Har länge haft det i tankarna att hon ska bort, men det är ett svårt beslut att ta. Hon är faktiskt min bebis…. Men tyvärr måste jag tänka på min hälsa.

Nu ska ta mig en kopp te och mysa lite i soffan innan sängen ropar mitt namn.

På barnjakt

Sitter och jagar mellanstadieelever idag. Går sådär, skolorna gillar tydligen inte mig, så jag kommer att i all framtid bojkotta samtliga Karlstadskolor. Även om jag fastnar här i framtiden och får barn här, så blir det inga Karlstadskolor! Icke! Om de inte hjälper mig med barn så hjälper inte jag dom med barn! Punkt slut.