Fick ett omotiverat tonårsutbrott förut. Plötsligt, av ingen anledning, blev jag suckande arg precis som en fjortonåring. Jag satt här och suckade och himlade med ögonen och ville inte göra något alls. Då diskade jag, fixade med kläder och kokade sylt och så var det dåliga humöret över. Hur orkade man vara tonåring med skiftande humör egentligen?! Och hur orkade familjen med ett humör som plötsligt gick från solsken till åskmoln? Jag är glad att de dagarna är över, det är ett som är säkert.