Jag vill säga att det var skönt att träffa mina tjejer igen. Så sjukt längesen vi alla tre var samlade samtidigt. Vi käkade, drack vin, snackade massor med skit. Precis som det ska vara. När Mari kört hemåt, tog Jessie fram fotoalbum från gymnasietiden. De minnena ledde till många skratt och den ständiga frågan, hur tänkte vi där? (men killar, kläder, hår osv….) Jag vill hävda att jag var smal och snygg runt 17/18-årsåldern, trots att jag såg så tokig ut. Eller jag var mest förvånad över att jag var så snygg. Äh, sak samma. Roligt hade vi i alla fall.

Jag vaknade tidigt i morse och min arm var borta. Jag kände inte min arm. Istället för att gripas av panik och tro att någon kommit och snott armen för mig när jag sov så vred jag lugnt på huvudet för att leta rätt på armen. Mycket riktigt så låg den där ovanför mitt huvud på ett lustigt sätt. Jag försökte flytta armen nu när jag lokaliserat den, men det gick inte alls. Armen var död. Den sov från axeln och ända ut i fingertopparna. Då fick jag med min andra arm lyfta undan den döda lemmen som hängde vid min kropp. Eftersom armen sakta började vakna till liv i den nya ställningen avslutades min fascination med att jag snabbt somnade om.