Jag har en dator som driver mig till vansinne just nu. Den blir svart lite då och då. Nu är ju min gamla utlånad och kommer på fredag åka till Thailand i två veckor. Mitt tålamod kommer testas rejält i dessa två veckor. Jag vet att det är min dator och att jag kan ta tillbaka den precis när jag vill, men får lite dåligt samvete. Har ju sagt att han får ta med datorn, att jag kan lämna in denna när han är hemma igen. Just nu vet jag inte riktigt om jag orkar med en svart skärm i två veckor, men har ju lovat…
Idag har jag möblerat om, för att sedan möblera tillbaka till ursprunglig möblering. Det kryper i hela kroppen på mig. Jag vet inte vad jag vill med något. En sak vet jag, det finns ett jobb jag vill ha, det är i Karlstad. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Behöver något nytt i mitt liv. Ny stad? Ny sysselsättning? Ny lägenhet? Jag vet inte vad, men just nu fattas det för mycket för att jag ska känna mig tillfredsställd med mitt liv. Visserligen strävar jag alltid framåt och vidare, men nu vill jag hoppa fram.
Jag har en liten teori om att man strävar efter att ha tre saker. Jobb, bostad och kärlek. Jag har inget jobb, ingen kärlek och en bostad jag vill flytta ifrån. Mycket att kämpa för. På något sätt har dator- och mailproblemen tvingat mig till denna insikt. Eller kanske var det detta som utlöste min frustration.
Jag har velat angående bostadsort under en väldigt lång tid och valet känns inte lätt. Skulle jag flytta från stan vill jag inte göra det för att jag flyr från något. Jag har min läkare här och måste då börja om med en ny, med samma undersökningar och frågor. Jag trivs rätt bra här, men längtan bort blir allt starkare. Finns en trygghet här, men den kan jag finna på andra ställen också.
Jag vill kunna få frågan –Vad jobbar du med? och kunna svara med en mening. Inte en utläggning som mest känns som ett försvarstal. Varför spenderar jag hela mina dagar med att jobba med saker men jag har ingen inkomst. Jag vill slippa få dåligt samvete för att jag köper en tröja för 129 kronor. 129 kronor som jag inte egentligen har.
Frågan är var jag börjar någonstans…