Jag är en liten surkärring

Jag klev upp glad och taggad för ny vecka. Det ändrades snabbt av porttelefonen och Svensk Direktreklam. För andra måndagen på rad ringer de på porttelefonen och vill komma in för att dela ut reklam. Förra veckan innan åtta på morgonen och nu strax innan nio. De trycker på ALLA knappar samtidigt så när jag väl lyfter luren så är det tre andra som också svarat i sina telefoner. Är det bara jag som inte tycker detta är okej?! En gång, okej… Återkommande, en väldigt arg Sophia som i vredens stund skrev ett upprört mail till Svensk Direktreklam. Töntigt? Jepp, men va fan de kan inte hålla på sådär varje måndagsmorgon. Och min glädje är som bortblåst.

En ogod morgon

När porttelefonen ringer och väcker mig innan klockan åtta blir jag inte glad. När det sedan visar sig vara Svensk Direktreklam som vill in för att dela ut dålig reklam blir ännu mindre glad. Ljudet av porttelefonen ekar fortfarande, en timme senare i mitt huvud. Det råkar nämligen vara ett så hemskt ljud att gäster som råkar höra det blir rädda och vill fly, skaffar öronproppar eller rent av vill slå sönder porttelefonen.

Idag har jag mycket på min måste-lista. Först ska jag dricka ohälsosamt mycket kaffe, tvätta håret och vara morgongrinig. Förresten så tvättade jag igår (och städade, duktiga jag) så inatt sov jag i nytvättade lakan vilket är det kanske bästa som finns. Det betyder också att jag har kläder över halva lägenheten och att jag har lärt mig en hel del om kaffefläckar. Spiller man en  nästan hel kopp kaffe på en nästan vit tröja blir tröjan bara NÄSTAN ren. Attans!