Igår var jag inom Plantagen när jag körde och hämtat posten i Falsterbo. Där hittade jag mig en st Paulia som var så fin att den fick bli min. Jag strosade runt och dels begrundade deras förvånansvärt dåliga utbud och dels blev kär i de röda pelargonerna. Jag önskar mitt köksfönster kunde fyllas med pelargoner. Denna gånge fick det räcka med st Paulian, den piggar upp tillräckligt där den står i mitt vardagsrum.

Men visst är de där mormorsblommorna så fina att man bara blir förälskad? Önskar jag hade en liten uteplats däe jag kunde plantera blommor och läsa en bok i solen. När jag jobbade i blomsterbutik på gymnasiet tyckte jag de tantiga blommorna var gräsliga och jobbiga. Nu är jag så förälskad i allt som andas tant att jag önskar ha det mesta hos mig själv. Tant = kärlek.