Människor har en förmåga att placera varandra i olika fack. Jag vill inte vara i ett fack. Jag vill inte anpassa mig efter de ramar någon annan placerat mig inom. Visst är det enklare för våra hjärnor att förhålla sig till varandra när de vet vilket fack personen framför sig tillhör. Nu råkar det vara så att jag tillhör facket introvert och högkänslig.
Två egenskaper som inte premieras i dagens samhälle. Det är snarare motsatserna som premieras, så att jag placeras i fack som ofta uppfattas som negativa känns såklart inte så kul. Att jag är introvert betyder inte att jag är osocial. Det betyder att jag har ett ganska stort behov av ensamhet där jag hämtar energi och återhämtar mig från världen typ. Att jag är högkänslig betyder inte att jag går runt och gråter hela tiden. Det handlar om att jag är extra öppen för intryck från omgivningen och andra människor. För mig är det ljud, dofter, ljus, många människor, personer som är för nära osv.
Kan låta som om det bara har negativa saker att vara introvert och högkänslig, men icke! Jag råkar vara en mindre expert på att se små, små förändringar hos människor omkring mig, tex om de mår dåligt. Jag har himla lätt för att förstå och sätta mig in i olika personers problem och känslor. Jag är inte beroende av andra människor för att må bra. Och en hel del andra bra sidor som följer med personlighetsdragen.
Jag tycker också väldigt mycket om att umgås med mina vänner, gå på stan, besöka både barer och restauranger med mycket folk. Jag är också utåtriktad, driven och social, men på mina egna villkor. Det är därför jag jag inte vill bli placerad i ett fack. Ett fack som i dagens samhälle säger att det är något konstigt med mig som kan längta efter dag där jag är helt ensam utan något inplanerat. Att det skulle vara något fel på mig. För det är inget fel på mig. Jag är bara inte som samhällets norm.