Nu har jag kaffekris i hemmet igen. Denna gången är det inte något fel på maskinen utan på mig. Dålig planering och en släng av slöhet har gjort att mina kapslar tagit slut. Således har jag flytt till FYN för kaffe och skrivande. Jag lyckas även vara väldigt produktiv när jag sitter här och jobbar (inga böcker, serier eller soffor som lockar). Man kan nästan säga att det är bra att kaffet är slut hemma så jag får jobbat ordentligt.
Vissa dagar tryter motivationen och självdisciplinen mer än andra. Soffan känns extra mjuk, boken ovanligt spännande, utbudet på Netflix större och huvudet mer grötigt. Då finns det bara en sak att göra: ta datorn under armen och traska bort till närmsta hipster-hak (som råkar vara ett ypperligt trevligt café vid namn Fyn).
Med utsikt över alla typer av hipstriga saker och människor blir det lite mer gjort. Och märkligt nog störs jag, som kan vara otroligt ljudkänslig vid koncentrerat arbete, inte alls av ljuden omkring mig. Kanske inte ultimat för den långa skrivsessionen, men sorlet passar utmärkt som bakgrund vid research, mailskickande, planerande och annat viktigt.