Om att träna

Vi tränar och dietar för helt fel orsaker, vilket jag själv faktiskt förstod för bara några månader sedan när det blev slängt i mitt ansikte. Min rygg gav upp, kollapsade, och jag kunde inte göra mycket. Jag klarade knappt att tvätta mitt eget hår, än mindre diska, handla mat, städa, plocka upp en tröja från golvet och att jobba var vidrigt. Jag kan fortfarande inte göra så mycket själv men jag är starkare nu och på bättringsvägen, sakta men säkert. Även om jag inte kan byta glödlampan i taket, bädda sängen, gå ner med tvätten eller handla mer än fem lättare saker på Ica åt gången, så är jag mycket bättre. Det är tack vare träning!

Min sjukgymnast slängde in mig i gymmet, gav mig några enkla övningar och jag kände mig mest löjlig där jag stod och lyfte 0,5 kilo och stönade för att det var så tungt som om en frisk person lyfte 20. Sakta har jag kunnat öka vikter, repetitioner och lägga till nya övningar. Sakta har jag klarat av att börja diska min egen kaffekopp utan att grimasera av obehag och smärta. Sakta har jag blivit bättre. Jag har fortfarande ont hela tiden, i varje rörelse, i varje vilostund, men glädjen över att klara av att tvätta mitt eget hår är större än smärtan.

Jag förstår nu att jag måste träna för att vara frisk. För att min kropp ska orka mitt liv. Orka jobba, orka dansa halva natten, orka tvätta min egen smutstvätt, orka leva i den takt jag vill. Tidigare har jag tränat för att bli smalare, tajtare, få magrutor, vara snygg i bikini. Nu tränar jag för att bli frisk, för att få vara frisk, för att ta hand om mig själv och för att ta hand om min kropp. Det är därför alla borde träna, inte för bikinin och strandens skull och definitivt inte för någon annans skull.

Tid

Den där tiden är man ju aldrig nöjd med. Antingen finns det för mycket eller för lite. Oftast för lite. Först tror man att svaret ligger i att sova mindre, men det går ju inte. Sömnen är ju det viktigaste av allt. Sömn och mat alltså. Så tror man att jobbet är det viktigaste i hela världen. Och visst är jobbet viktigt men världen går inte under om en deadline tvingas flytta. Så sakar man lite av det sociala, men det är ju dumt för det är ju så himla roligt. Och har man kul blir man en gladare och mer bekymmerslös människa och då är ju tidsbristen inte heller lika jobbig, för man är ju mest glad och positiv ändå.

Med det sagt borde jag lyssna på mig själv och min kropp. Sluta stressa över småsaker, äta ordentligt, prioritera sömn och vila och ha roligt. För det här med magkatarr är ju verkligen inte roligt!

I brist på intelligens

Önskar jag hade en endaste vettig tanke att förmedla till er, men icke! Har redan lyckats somna två gånger sittandes och fotbollen har inte ens börjat. Jag fryser tårna av mig samtidigt som huvudet kokar (förutom min isnäsa). Hostattackerna byter av varandra och jag är inte längre sugen på chokladet jag längtat efter hela dagen. Har förresten haft svårt att se ordentligt idag, som att ögonen inte vill fokusera. Ryggen och nacken värker, musklerna ömmar och huvudvärken pulserar. Det finns omtänksamma personer i min närhet som tycker jag ska kolla upp det och det kan ju vara något allvarligt, men det är ju bara en liten förkylning. Visserligen inne på sjätte veckan… Ni märker ju själva, all intelligens har bytts mot klagan.

Att göra något för sig själv

20121003-213437.jpg

Idag skulle jag egentligen som de flesta andra onsdagar träffa lite folk, äta och dricka ett glas eller två. Men ibland måste man lyssna på sin kropp. På senaste har jag varit helt utmattad av trötthet, hostan har hängt med i tre veckor och det ömma bröstet i fyra. Idag spetsade jag öronen och minskade kraven på mig själv. Så efter ett par timmar i stan med mamma åkte jag hem. Städade lite och placerade mig i sängen med det senaste avsnittet av Grey’s Anatomy på datorn och en kopp te i handen. Nu väntar det senaste avsnittet av New Girl och sedan tänker jag somna ungefär prick klockan tio. Precis en sådan kväll jag behövde och ser fram emot en likadan imorgon!

Nej, jag sprang inte

Jag är så sjukt besviken på min kropp. Hur lyckas den få långförkylning precis när jag ska springa iForm-loppet. Jag vågade inte ta risken det är att ta ut sig så pass mycket som milen innebär med förkylning, hosta och kliande hals. Och efter lite googling känns det som rätt val, tydligen är lunginflammation en relativt vanlig effekt av löpning med hosta osv. Aja, nu satsar jag på att bli frisk för att fortsätta löpträningen med siktet på ett nytt lopp till våren. Ibland måste man vara klok och ta hand om sig själv först.

Gick dit och stöttade Jessica under hennes fem kilometer. Hon var himla duktig och kom snabbt i mål! Och så såg jag hur milen-vinnaren sprang in på 37 minuter, kanske något att satsa på?!

Hej slem!

Efter en veckas (nästan) slemfri förkylning kom det som ett brev på posten. Slemmet! Det fyller hela vägen från lungan till skalpen och gör mig till en rosslande liten figur med andningsbesvär. Fantastiskt såhär dagen innan iForm-loppet. En slemfylld mil under timmen känns inte realistiskt direkt. Herregud, jag orkar inte ens promenera en mil idag, hur ska jag orka springa en imorgon?!

En varm dusch botar allt. Nästan.

Förutom möjligen min tillfälliga sjukdom. Vi kan kalla det förkylningen som fått mig att sova i två dagar. Bortsett från en vända fest igår så har jag sovit hela helgen. Och nu är jag sådär dödstrött igen, men det får vänta ett tag. Jag måste ju klara av att vara vaken i mer än tre timmar utan sovpaus. Ja, roligare än såhär blir det inte idag…

Det närmar sig

När detta damp ner i inkorgen pirrade det i magen av nervositet. Sist jag tävlade i att springa var jag tolv. Sist jag sprang en mil var jag 14, fast jag gick en del den rundan… Jag har ju vetat hela sommaren att det skulle komma och nu snart är det dags. I januari klarade jag knappt att springa två kilometer nu ska jag springa tio!! Kom och se mig bli svettig, röd i huvudet och matt i kroppen klockan 14.00 den 23:e september.

Sån är jag

Dagens tecken på att jag är icke-frisk:

– avsaknad av hunger och matlust

– total trötthet sedan tre dagar

– feber (som dock dövats med Panodil)

Dagens tecken på att jag är jag:

– tvingar i mig mat

– gör i skrivande stund mig redo för ett glas vin på lokal tittandes på fin grabb som spelar fin musik

– har gett mig fan på att helgens planer INTE ska störas av lite krasslighet (förutom möjligen dammsugningen…)

Ska vi förresten dra igång det här med bloggen på allvar igen? Vad vill ni veta? Vilka inlägg är favoriter? Ska jag spendera teknisk energi på att koppla samman bloggen med Instagram?

Om måndagar får jag halsfluss

En måndagseftermiddag för drygt två år sedan fick jag halsfluss. Igår eftermiddag fick jag halsfluss. Historian upprepar sig. Idag fick jag resultatet Strep A positiv. Och medicin. Kanske de finaste kapslarna någonsin; genomskinliga med vita små bollar i. Det är penicillin för sådana som mig som inte tål penicillin. 40 kapslar skall intagas de närmsta tio dagarna sedan är jag friskare än friskast. Tills dess ska jag bara jobba, sova, dricka te och äta soppa. I alla fall till lördag.