Dagen började uselt. Men följdes av en high five, ett leende och några skratt. Mest min chef som skrattar åt mig, tydligen ser det ut som om jag är arg på datorn när jag är koncentrerad, men det är kul att underhålla andra. Dåligt idag har också varit en smygande feber jag dödar med paracetamol. Fast det ignorerar jag och skuttar mot centralen för årets största kramkalas. Stephan kommer till stan och han är en utmärkt kramare! Tyvärr kommer han inte för min skull utan för några japaners skull, men jag ska allt se till att sno många kramar och dela både kaffe och öl med grabben de dagar han är här (om jag får för japanerna…)