Jag sitter här och har liksom inget att göra. Okej, inget är att överdriva men att börja på något av mina två nya skrivprojekt idag (efter seminariet) känns dumt. Jag har diskat min disk och plockat undan skräp. Framför Idol sitter jag med en tidning i handen för att känna mig sysselsatt. Caligula har återintagit min kropp, dvs bihålorna håller på att explodera. Men mest är det konstigt. Kanske för att hösten faktiskt är här. Kanske för att det vore mysigt med sällskap eller kanske för att jag inte har något att göra. Jag måste ha missat något måste, men går nog och lägger mig i sängen istället. Visst klockan är ju bara nio, men jag har inget att göra ju.