Som tågpendlare möts jag ofta av frågor och påståenden om att det måste vara vidrigt att vara tågpendlare under vintern när det är is och andra hinder för tågen att gå i tid. Men nej, det är inte så jobbigt. Även om man ibland blir stående på en kall perrong 45 minuter och tappar känseln i tårna för att skorna är mer anpassade för kontoret än för utomhusliv i kyla, så är det inte så jobbigt. Sommaren är däremot den svåra perioden som tågpendlare. Det är huvudsakligen två anledningar till varför det är så här.

– Sommartider. Det är färre avgångar, färre tågvagnar, men minst lika många människor. Den här ekvationen gör att det är trängre på tågen än normalt, vilket i sin tur ger kortare förseningar på nästan alla avgångar – i alla fall de tider jag åker.

– Människorna. Det är inte längre pendlare som fyller tågsätena, det är turister. Turister tror sig vara viktigare än alla andra, det är trots allt rimligt – de är ju på semester… Att väskan ska stå i ett säte så att andra människor får stå upp är en självklarhet. Vagnarna som är till för de med stort bagage har för obekväma säten så dit kan en turist sällan vända sig. På semestern behöver man inte sköta hygienen – tågen doftar således av olika kroppsodörer. Att låta andra gå av tåget innan man går på är omöjligt, det är dessutom viktigt att knuffas för att komma på först. En turist tar aldrig av sig ryggsäcken utan det gäller att hålla ögonen öppna och ducka när turisten plötsligt vänder sig om. Under sommaren är den tysta avdelningen aldrig tyst – det är nämligen helt omöjligt för en turist att läsa en skylt och respektera det som står på den.

Nu drar jag alla turister över en kam, det är otroligt elakt av mig. Det finns säkert fräscha turister som respekterar sina medmänniskor och inte tycker att de har fler rättigheter bara för att de har semester. Men sommaren är värre än vintern ändå.