Jag är trött. Inte bara jag-vill-sova-trött som jag är hela dagarna långa med korta uppehåll av pigghet, utan idag är jag trött på mycket. Jag är trött på människor, på byråkrati, på landstinget, på mäklare men framförallt är jag trött på ostabiliteten. Just nu har jag inget stabilt i mitt liv.

Jag har tidigare berättat om min teori där man eftersträvar tre saker: en bra bostad, kärlek och ett bra jobb. Jag har inget. Min lägenhet i Karlstad är såld, jag har lagt bud på en i Malmö men det är inget säkert och sålänge ska jag bli inneboende hos min pappa. Min sysselsättning är styrelsearbete för en så liten peng att det är skrattretande jämfört med tiden det tar, utöver det så försöker jag bli klar med min sista hemtenta och söka jobb och försöker blogga samt att jag har mitt egna företag, som just nu är vilande. Så har vi kärleken kvar. Det är inte så att jag inte får uppmärksamhet från killar, det händer absolut. Och visst dissar jag ofta, men har blivit kräsen med åren. En diss betyder kanske inte alltid att jag dissar för evigt. En kille ska väl kunna kämpa för något han vill ha?! Det finns några som är lite mer intressanta än andra, men de verkar inte intresserade tillbaka. Utöver det så har jag inte riktigt tiden just nu. Mellan flytt, fix, jakten på inkomst och andra sysslor försöker jag umgås med mina vänner, min familj och sova. Men självklart vill jag dela allt med någon. Eller bara ha någon som kommer med kinamat när jag haft en lång dag. Eller någon att mysa med en söndag. Men inte är jag desperat heller. Tvåsamheten är rätt skrämmande på ett sätt.

Det blev lite svamlande såhär på kvällen. Men är trött nu. Hoppas min trötthet försvinner till måndag när del ett av flytten faktiskt är klar. Det vill säga flytten hem till min far. Jag hoppas självklart att lägenhet och inkomst löser sig snart. Kärlek kan jag inte påverka lika mycket som de andra två faktorerna, däremot kan jag njuta av singellivet. Äh, jag ska nog sova innan jag svamlar ihjäl er…