Usch, vad jag är trött! Vill bara hem och gosa in mig i en famn. Trist att jag inte har någon att komma hem till och att jag inte kommer hem förrän efter åtta ikväll. Har börjat tänka oftare på det, att jag vill ha någon att komma hem till. Kanske är så att nu när jag varit lite Svensson i åtta veckor, vill ha andra delar av Svensson-livet också. Hur som helst så vill jag ha något att kramas på, prata med på kvällarna, någon att sova med. Men samtidigt är jag inte beredd på att bli för seriös. Eller är jag kanske det? Kanske bara hjärnan, det rationella och sunda förnuftet som inte vill. Äh, jag vet inte vad jag svamlar om. Skyller på sömnbrist. Har redan nu svårt att hålla ögonen öppna och jag slutar inte förrän åtta ikväll. Spännande!