Jag har två julstjärnor som jag hänger upp i mitt vardagsrumsfönster varje år lagom till första advent. Stjärnorna är gjorda av silverfärgade träkvistar och har tio små lampor var, en i varje spets och fem samlade i mitten av stjärnan. Mina stjärnor är tända dygnet runt i drygt en månad. De skapar en mysig och julig stämning, precis som de ska. Problemet med detta är att jag är lite orolig över dessa varje år. Tror att om en lampa slocknar, så kommer det börja brinna. Då de endast används intensivt drygt en månad per år, för att sedan ligga i dvala på vinden resten av året tror jag att risken för brand är större.

Allt detta gör att jag räknar lamporna i stjärnorna varje dag. Ibland flera gånger om dagen, men alltid när jag går och lägger mig. Den ena stjärnan ser jag tydligt härifrån sängen, den andra täcks lite av lampan. Eftersom jag inte vågar förlita mig på spegelbilden i fönstret måste jag varje kväll luta mig en bra bit framåt för att kunna se hela stjärnan för att sedan räkna att alla tio lampor lyser. Varje kväll när jag lutar mig framåt för att kontrollera att alla tio lampor lyser, tänker jag på hur löjlig jag är. Ifrågasätter varför jag gör så. Tänker att det är sista gången jag gör så. Nästa kväll finner jag mig själv göra precis samma sak. Jag känner mig sedan ännu löjligare när jag inser att jag aldrig kontrollerar lamporna på min elljusstake i köket, som används på precis samma sätt som stjärnorna.