Ytterligare ett förnedringsprogram att njuta till. För er som inte redan tittat, så är det det bästa i förnedringsprogramskategorin. Kändisar som blir filmade när de kräks, gråter, skriker och berättar om sina djupaste sorger och hemligheter. Hur de blivit utnyttjade, utslängda, misshandlade, lurade… Vi får se allt.

Vad är det som gör detta så intressant? För mig har det inget att göra med huruvida de är kändisar eller inte. Jag är nästan maniskt intresserad av livsöden. Jag vill veta hur, var, varför? Vilka val människan har gjort för att komma dit de är idag. Det är inte bara de tragiska eller dramatiska ödena som är mest intressanta.

Många attraheras nog av det faktum att de är kändisar. Jag förstår inte varför en känd människas liv skulle vara mer intressant än en okänd människas liv. Vad gör den kända så spännande?

Att se dessa otroligt skadade själar under bästa sändningstid, att titta på detta program i underhållningssyfte borde ge mig dåligt samvete. Istället skrattar jag lite tyst och tycker att de beter sig som idioter ibland och att de är dramaqueens ibland. Trots alla – i mina ögon – överdrivna utspel, så finner jag programmet beroendeframkallande. Vad är det i dessa tragiska öden som gör att jag fortsätter titta? Är det för att se de bli bättre? Njae, det tvivlar jag på. Visst är det kul, men det är mer intressant att se dem må dåligt. Var finns vårt dåliga samvete för njutningen vi får av att se andra lida?